DELA
© Nya Åland

Lukten av bränd bakelit

When it rains, it pours.
Det är det engelska uttrycket för det som vi brukar kalla Lagen om alltings jävlighet.
Eller: När det första eländet inträffar så följs det av två till.
För vår del var elände nummer ett en vattenläcka i grannhuset med blixtinkallad reparatör, försäkringsbolag och byggfirma för två månader sedan. Eftersom arbetet fortfarande pågår har jag bara väntat på elände nummer två.
Det kom i torsdags strax före midnatt i det hus vi bor i.
Redan på morgonen hade vi känt en märklig lukt i källaren och gått runt och sniffat och kollat alla maskiner och apparater utan att hitta något avvikande.
Lukten fanns kvar också på kvällen, och strax före midnatt slocknade teven, luftvärmepumpen och handarbetslampan i vardagsrummet med ett poff. Liksom surfplattan som plötsligt saknade internetanslutning. Också källaren var helt mörklagd.
I köket lyste lampan lika hemtrevligt som vanligt. Men trots ihärdigt letande hittade vi inga proppar som gått.

Det
hela var mycket mystiskt och jag som är livrädd för bränder kastade mig på telefonen och ringde stadens eljour.
Jodå, han kom, såg – och segrade.
Eller rättare sagt: Han kom och luktade sig fram till källan.
Lukten kände han igen direkt: Bränd bakelit. Orden sände rysningar genom min kropp. Bränd bakelit, då vet man att det är allvar.
När sedan den fasta telefonen började ringa okontrollerat och inte gick att stänga av blev jag riktigt nervös eftersom jag hör till den lättskrämda sorten.
Men stadens eljour löste gåtan. Lukten av bränd bakelit kom från vår varmvattenberedare som tjänat oss troget i 30 år.

30 år
är en evighet när man talar om vitvaror. Eljouren stängde av beredaren tvärt och nu ska den ersättas av en nykomling.
När den har tjänat ut är vi nästan 90 år och troligen på väg att flytta till Hemmet om vi fortfarande lever. Tänk så kort ett vuxenliv är, två varmvattenberedare långt.
Men sån tur har vi knappast att nummer två blir så långlivad. Inte heller kan vi räkna med att staden har sådan eminent service mitt i natten i framtiden.
Förhoppningsvis har vi varmvatten igen när denna kria går i tryck. Förhoppningsvis finns det varmvattenberedare i lager så att vi slipper vänta en vecka eller så på beställd vara.
Förhoppningsvis är dagens beredare energieffektivare än vår gamla.
Och huvudsäkringen fick vi bytt och slapp frysa i midvinternatten. Vi tackar och bockar.
Nu väntar jag förstås med spänning på elände nummer tre.
Som sagt: When it rains, it pours.

Annika Orre