Lördag med 43 åländskor
Ett himmelrike på jorden.
Med sprakande färger, urläckra linjer, mysiga tyger, mjuka garner.
Det finns åländska damer som inte vet något bättre än att resa på symässa, även kallad Syfestival, i storstaden i väst.
Inga Heller fick ingen väninna med sig denna gång.
– Stick och brinn då, sa hon och begav sig iväg.
Man stiger upp i ottan, klär på sig rejält för det är rätt så kallt och tar sig till hamnen, där frukostbiljetten stoppas i ens hand.
Sedan är det bara att följa mängden, som ett lyckligt ansvarslöst söndagsskolebarn.
Så transporteras man fram till mässentrén, drar av alla ytterplagg, för det är rätt så varmt, och tågar in för att trängas med mängder av kreativa handarbetsskickliga damer.
Färgglädjen går inte att ta minst på. Om det är någonstans i Sverige man påträffar egensinniga kreationer så är det här.
Färger och mönster, blommigt och rutigt, ska det vara – här är vi långt ifrån bankdamernas diskreta gråsvarta outfit, med liten vit pärla i örat.
Här liknar en del liknar faktiskt mest vandrande grytlappar. Det är jätteskoj! Och ibland vackert!
Inga Heller noterade också att många är runda. Och stolta. Det är trängsel framför kondisets bakelsedisk.
Men de flesta har egen matsäck med sig och det finns speciella bord för dem också.
Landets församlade auktoriteter inom virkning, stickning, sömnad och textilhantverk finns på plats. En del workshops finns att tillgå. Här kan man virka sig en bakelse eller sy sig en unik trosa.
Tid för shopping ges sedan, både på ett möbelvaruhus och i Skärholmens centrum, där åländskorna droppas mitt i ett vimmel från jordens alla hörn, mitt bland afrikaner och sydeuropéer, bland rop, burkor och batik, bland dofter av curry och saffran.
På väg hem säger den flitigt karamellbjudande busschauffören en sak som låter som det kom direkt från hjärtat:
– Det är så skönt att köra på er damer, för ni super inte och man kan sätta av er var som helst, utanför en klädbutik fast, så nog passar ni tiden alltid.
Då visste han inte att det nog förekommer en och annan plunta när damer far på mässa, inte på symässa kanske, men ändå.
Under långa mässdagar kan man behöva stärka sig något.
PS Har du någon gång tänkt på att ordet ålänningar ligger väldigt nära ordet klänningar?
