DELA
© Nya Åland

Loppmarknadstjejen

Tålamod och en förmåga att bestämma mig för saker är två förutsättningar jag har problem med. Som en följd av det här är jag hur dålig som helst på att shoppa nytt. Går jag in i en klädaffär slutar det oftast med att jag står en stund nära disken med några plagg i händerna, och efter en stund lämnar jag dem alla och går missnöjd ut.

Därför känner jag att loppmarknader har varit min räddning. Där finns ett urval som är så omfattande och varierande, och bara ett exemplar av allt. Hittar man något, är det bäst att slå till för man har bara den där ena chansen.

Jag har ingen tydlig stil. Jag sätter på mig det som känns bra just den dagen. Väljer vanligtvis redan kvällen innan vad det är, för att undvika kris nästa morgon. Ofta går jag enligt mottot ”det ska vara bekvämt”.

Att gå på loppmarknad kan vara väldigt stressigt. Har du någonsin promenerat runt i en hall på över 100 kvadratmeter i ett plan, full av människor som säljer och köper varandras kläder? Det har jag, och man måste vara på rätt humör för att klara av det.

Lönen för mödan är att det oftast är på de marknaderna man fyndar bäst. Där om någonstans är det först till kvarn som gäller. Det är trångt, svettigt och oreda överallt. Mitt i vimlet har man tappat sitt shoppingsällskap, kompisen syns inte till någonstans. Man blir knuffad hit och dit av ivriga fyndare, och känner hur luften tar slut. Men oj vad man fyndar. Det bästa hittas oftast längst under, och priset går att pruta på. Det är en marknad full av liv.

Att gå på loppmarknad kan även vara avkopplande. Det beror på vart man går. En rundtur i en självbetjäningsloppmarknad bland hyllor fyllda av historia är lugnande. Böcker på olika språk, gamla vinylskivor och inredningsprylar för var och en. Det är bara att strosa runt och njuta av det organiserade kaoset tills man hittar vad man söker.

Favoritloppisen finns i staden där min familj bor. Den är stor, där finns mycket, men det blir oftast inte för hetsigt. Då jag hittar en loppmarknad i någon knut av Åland, lyser jag upp av lycka. Oavsett om det är ett litet skrymsle eller en hel lokal, och oberoende om jag köper något eller ej. Jag blir bara så glad.