Livet ÄR dagarna som passerar
Finns det, allvarligt talat, någon månad som är längre än januari?
Jag menar inte i millimeter och sekunder, utan i upplevelse.
Från baksmällan (bildlig eller bokstavlig) på nyårsdagen tills när den 31 januari äntligen långsamt rullar in i historien är det ett nödår av måndagsmorgnar, tisdag eftermiddagar, gråkall snålblåst, förbannat snöfall, tomma bankkonton, nödmiddagar och småfrusen tristess.
När det blir februari börjar ändå hoppet vakna om att det är en vår på väg, och de där 3 dagarna som februari är kortare än januari känns åtminstone dubbelt längre.
I dag, när jag skriver detta, är en typisk januari-dag.
Jag vaknar av väckarklockan, och börjar nästan gråta, så gammal jag är. Tisdag, 06.50. Minus 6 grader. Ingen skinka. Snö. Hål i strumpbyxorna och tv-sändning.
När jag kavar mig upp på cykeln slår jag fotknölen i trampan, och det gör ONT.
Eftersom det är tisdag är det städdag på Nyan, och det är ju bra, men det betyder att den första tysta, lugna timmen på redaktionen störs av dammsugarljud, som förmodligen rankas högt bland de mest irriterande i universum.
Kaffet är slut, inte en utan två gånger när jag ska hämta en kopp.
Mina händer är torra och nariga. Förkylningen, som smetat sig fast i kroppen i veckor, finns fortfarande kvar i halsen, och jag avbokar ytterligare ett träningspass och känner valkarna tjockna kring midjan.
Inte lär det väl bli nån promenad heller, i snön och kylan.
Hela dagen sitter jag och plockar med redaktionens schema för mars och april, flyttar folk och dagar hit och dit, och får det ändå inte att stämma. När jag gjort fotograferna klara märker jag att jag skrivit på fel rad och måste göra om allt.
Gårdagens soppa smakar vardag.
Visst låter det som en skitdag?
Det är sådana dagar man vet att man lever. Det är då man inser sin lycka i att ha arbetskamrater som skrattar åt ens fumliga skämt och generöst berömmer någon halvtaskig formulering. Det är då man kan vara extra stolt över att sitta bredvid en Topelius-pristagare.
Det är en sån dag man kan uppfyllas av kärlek vid tanken på att cykla hem genom snöyran till sin soffa och sina barn och den blåa yllefilten från Pakistan och ytterligare ett reprisavsnitt av How I Met Your Mother.
Redan i morgon är det en dag närmare februari.
