DELA

Liv och lajfstajl

Jag är lättförförd och inredningstidningarnas glassighet utgör en oemotståndlig frestelse. Jag älskar antikmässor och gårdsloppisar. Jag dreglar över superdesignade kök och sängar som kostar lika mycket som en mindre bil. De senaste årens inredningshysteri håller stadigt i sig och verkar inte vara på väg att avta i styrka. Egentligen är det ett märkligt fenomen i tiden. Stramt vitt, skandinaviskt blont, shabby chick eller retro?
Det finns tusen stilar att välja mellan. Det är inget konstigt i sig, mode, trender och stilriktningar har funnits i alla tider. Det jag reagerar på är allt tal om ”lifestyle” och alla de råd och tips vi översvämmas av. Homo sapiens har blivit homo zappiens. Den tänkande människan har blivit den zappande människan, ständigt uppkopplad och tillgänglig, oroligt zappande mellan livets alla olika kanaler.
Det är så mycket man måste nuförtiden: utbilda sig, skaffa sig ett stimulerande jobb, göra karriär, ha ett rikt umgänge och spännande sexliv, gå kurs i italienska, gå i skogen, gå på gym, bilda familj, vara en närvarande förälder, baka till hem och skola, ta aktiv del i samhällsdebatten och så vidare, och så vidare. Inte undra på att vi blir trötta och deprimerade … 

Homo sapiens har blivit homo consumens, den konsumerande människan. Vi konsumerar inte bara mjölk och årgångsviner, svindyra retro espressobryggare och bubbelpooler. Vi konsumerar också våra vänner, våra barn och vår fritid. Det gäller att vara rätt. Det gäller att skapa sig själv och det liv man vill leva. Lajfstajling … 
Om jag bara hittar de där rätta mysiga prylarna till mitt torpinspirerade kök så skall vi sen sitta där och leka bullerbyliv. Som om prylarna skulle skapa livet. Som om livet var en teater och vi kan skapa den perfekta scenografin och de perfekta medspelarna i pjäsen. Också partners, barn och husdjur behöver stajlas för att passa in.
Men sen när den där efterlängtade stunden kommer, i det superstajlade huset, på den superstajlade verandan, ja då är sommaren slut och solen har gått i moln. Makens mobiltelefon ringer i ett, tonåringen har kärleksbekymmer och fyraåringen vill verkligen inte ha håret i flätor, vad hjälper det då att vi slitit som djur för att få allt att se så perfekt ut som möjligt.

Livet kan inte stajlas. Livet är här och nu bland människor vi älskar och bryr oss om. Kärleksglitter i ögonen kan inte köpas på burk. Njutningen att bita i ett saftigt päron och känna fruktsaften rinna längs halsen är lika stor oberoende av om trappan är målad och gardinerna och tapeten är färgmatchade.
Det här vet vi alla, visst?!

KATARINA GÄDDNÄS