DELA
© Nya Åland

Listening to the Terrorthrough the Wall

Det är en märklig känsla att sätta sig vid datorn med en kopp kaffe på morgonen och se att bomber exploderar i realtid bara ett par timmars bilfärd från sitt hus. I skrivande stund har fyra bomber gått av, två på Zaventem och två på metrostationerna Maalbeek och Schuman. Det är oklart hur många som har dött. BBC efterlyser ögonvittnen och CNN är redo att utropa civilisationens undergång. Här i Maastricht fyllds Facebook av varningar om att alls vara i Belgien, frågor om huruvida flighter ställs in de kommande dagarna, solidaritet med Bryssel och hatfyllda kommentarer mot Angela Merkels flyktingpolitik. Men genom fönstret lyser solen och gatan utanför ligger tyst och fridfull.

Det känns lite för bekant. Precis samma förlopp som i november när de första fragmentariska rapporterna från Paris dök upp.

Innebär det här att vi nu lever i en ny tid, The End of the World as We Know It? Nej. Det är lätt att se världshistorien som uppdelad i kapitel men den är en kontinuerlig process. Varje aktion orsakar en reaktion som i sin tur får en motreaktion. Parisattackerna sades vara en hämndaktion för Frankrikes inblandning i kampen mot Daesh, som i sin tur var en följd av Charlie Hebdo-attacken i januari i fjol. Många påstår att det finns en inneboende fientlighet mellan islam och kristendomen. Även om det vore sant är det troligare att situationen idag är följden av västvärldens långvariga politiska och ekonomiska intressen i arabvärlden.

Bara för att politiskt våld av det här slaget är nytt för oss betyder det inte att det är något nytt. Den 13 mars i år dog 35 och 125 skadades i ett bombdåd i Turkiet. Det var en av fem attacker de senaste månaderna där den totala dödssiffran nu uppgår till runt 200, mer än i Bryssel och Paris sammanlagt. I en del av världen är dessa attacker så normaliserade att vi helt slutat uppmärksamma dem. Tyvärr är det enda som är nytt eller anmärkningsvärt med Bryssel och Paris att våldet nu kommit närmare oss. Vi har all rätt att vara arga och upprörda, men i en situation så invecklad som denna är det otroligt viktigt att vi försöker se hela bilden istället för att leta upp första närmsta syndabock. Folk, som Donald Trump, kommer att försöka utnyttja och vinkla händelsen för sina egna politiska syften. Den redan inflammerade flyktingfrågan kommer att polariseras och polemiseras in absurdum. Xenofobin, som länge varit på uppgång, kommer att nå nya höjder.

Men ingen av oss vet någonting. Ingen av oss var där, åtminstone inte på riktigt. Vi läser artiklar och ögonvittnesskildringar, men utanför våra fönster exploderar inga bomber. Vi sitter i rummet intill och lyssnar på terrorn genom väggen. Det bästa vi kan göra just nu är att hålla huvudet kallt och försöka att inte dra några förhastade slutsatser.

Felix Quarnström