DELA
© Nya Åland

Le – du är i Spanien

Gråvädersdagar i november kan man tänka på den reklamslogan som numera syns över hela Europa ”Le du är i Spanien”.
Vi är många som är i Spanien. Lite då och då. Vi är många som blivit lite lite vana vid det spanska.

Dunk, dunk, dunk. Du beställer en café con leche (kaffe med mjölk) och alltid hörs detta skarpa dunkande i det annars också så påfallande högljudda caféet. En kaffebeställning och genast detta dunk, dunk, dunk. Det åstadkoms när kaffefiltret skakas ur. När nytt kaffe ska malas. När du är van vid det ljudet, då kan du le. Då är du i Spanien.
Då är du också van vid alla fimpar vid bardisken. Vid att det är svårt att se vem som är gäst och vem som jobbar på stället – alla dricker, röker, babblar, gestikulerar, skrattar. Snart reagerar du heller inte längre på att frukostvärdinnan på hotellet skär upp ananasen och stoppar några bitar direkt i egen mun. Så där som man gör hemma. ¡Sí claro!

Du vet att du är i Spanien när du ser ett evinnerligt sopande framför hus och butiker, att alla leenden du ser är blixtrande brunögda och att du möts av glada tillrop: ”¡hasta luego!” (på återseende!) av människor du aldrig kommer att se igen.
Du vet att du är i Spanien när du strosar på en trottoar och börjar tänka på de rullstolsburna, som antagligen måste ta sig fram på gatorna. Trottoarerna är buckliga och ojämna och har en hel del präktiga fallgropar. Snart funderar du inte heller längre på varför så många bilister fäller ihop backspeglarna när de parkerat, överallt av ren rutin. Förklaringen bakom det är förstås att gatorna – eller rättare sagt gränderna – är så trånga att det är svårt att ta sig fram om de skulle vara utfällda. Och ut mot gatan blir de påkörda.¡Sí claro!

Du blir snart van med att en kvinna har med sig ett par tre småbarn i klädbutiken, som klänger på henne under tiden hon vill sälja sina plagg till dig.
Du inser nyttan av att det finns ett farmacia (ett apotek) i varje gathörn och du förvånas inte över alla tydliga dofter av biff, av sopor, av svett, av blommor, av curry. Allt hör till vardagen och i matbutiken hittar du snart vatten och Digestivekex lika lätt som hemma under tiden affärsmannen från Pakistan står och ser på tv:n, ett spanskt program där man driver med alla okunniga mörka invandrare. Han skrattar och du småflinar. Ni är båda utbölingar i detta leende land. ¡Sí claro!

Du är i Spanien
– det vet du säkert – när du inte ens hunnit lämna flygterminalen innan du fått fem vänskapliga klappar på axeln och att du automatiskt försöker andas lugnt och tänker på att hålla munnen stängd och tungan uppe i gommen när taxichaffisen kör mot rött. Le bara. Du är i Spanien.
Dessutom; någonstans över Pyrenéerna förvandlas alla mammor till madamer – från ”mum to Ma´am”. Det är bara att le. Känslan varar längre.¡Sí claro!

KIKI ALBERIUS-FORSMAN