DELA
© Nya Åland

Låt mig försöka uttrycka det svåra

Nu diskuteras det abort i Sverige.
Bakgrunden är att sjusköterska i Dagens nyheter berättar om hur en del sent aborterade foster, lever, sprattlar och lämnas att dö i ”sköljen”.
Barn i vecka 23 kan man rädda, medan foster i vecka 22 får aborteras.

Det är få aborter som görs så sent. Det handlar inte om många barn som dör i vasken. Socialstyrelsen måste godkänna sena aborter i Sverige. I många fall sägs det handla om så sjuka barn att de inte skulle klara sig. Många aborter görs motvilligt och med kluvna känslor, abort är något som få gör lättvindigt. Rätten till fri abort är en absolut nödvändighet.
Däremot måste den nog diskuteras. Igen.
Debatten är svår eftersom debattörerna placeras i varsin radikal ända. Endera är man konservativt religiös, eller också är man den rödaste av alla feminister. Men de flesta av oss är ju ett mellanting.

Att barn som föds i vecka 23 kan räddas är en fantastisk medicinsk framgång. Att foster kan aborteras i vecka 22 är förmodligen ett beslut som tagits innan det första barnet i vecka 23 räddades. Möjligen måste Socialstyrelsen se över bestämmelserna då ett foster man ansett saknar möjlighet till överlevnad visar sig överleva. Det är inte särskilt sällsynt att lagar och paragrafer inte hänger med i den samhälleliga och medicinska utvecklingen.
Eftersom ett liv uppenbarligen börjar tidigare än man trott måste man se över argumenten. Det är den ena sidan av saken.

Den andra sidan är kvinnan. Fria aborter är en förutsättning för ett jämställt samhälle. Kvinnor skall inte bli bundna till ett barn de inte vill ha. I länder som saknar fri abort utförs dessutom ändå ingreppet, med risk för kvinnans liv. Men något i hyllningen av den fria aborten har blivit för svart-vit. Det är som om kvinnans frihet är viktigare än kvinnans ansvar, som om kvinnan inte är en vuxen människa. Man får inte ens lyfta fram frågan utan att någon säger att man kränker kvinnans rättigheter. Jo, men varför skall kvinnan just i abortfrågan konsekvent ses som ett offer?

En kvinna har möjlighet att skydda sig, hon kan köpa ett graviditetstest på apoteket då mensen uteblir och hon kan på alla sätt ta ansvar för sin kropp.
Jag vet att rätten till sena aborter skyddar framför allt de kvinnor som inte är kapabla till ansvaret. De som blivit våldtagna och förnekar sin graviditet, ungdomarna, narkomanerna och de psykiskt sjuka. De som varken klarar av graviditet eller barn.
Men om vi pratar om alla övriga kvinnor. Skall vuxna och ansvarstagande kvinnor slippa ansvar då det gäller ett eventuellt barn? Jag tycker inte det.
En del av feminismen är också att se kvinnan kapabel till att ansvara över gränsen mellan liv och död och att respektera den gränsen. Det kan inte vara så enkelt att kvinnans rättigheter alltid vinner över alla andras, inklusive ett ofött barns, rättigheter.
I ett jämställt samhälle kan inte kvinnorna vistas i en skyddad verkstad där de skall få göra vad som helst med barn som har möjlighet att överleva.