Landet som inte finns
Den största behållningen av semesterresan till Turkiet blev norra Cypern, ett förtjusande litet land.
Det är bara det att det egentligen inte existerar. Turkarna är de enda i världen som har erkänt Turkiska republiken Norra Cypern (TRNC). Grekiska Cypern gör det inte, inte heller EU och framför allt inte FN.
TRNC finns inte. Men ändå finns det i allra högsta grad.
Det vet jag som möttes av en region, ungefär lika stor som Gotland, med president, parlament, regering, departement, skatter, flagga, nationell stolthet och allt annat som hör till en självständig stat.
Jag möttes absolut inte av occuperad turkisk mark.
TRNC förklarade sig självständigt 1983. Samarbetet med Turkiet är mycket stort men de drygt 200 000 turkcyprioterna är noga med att framhäva sin självständighet. Och de kräver pass av turkarna precis som av alla andra.
Turismen är den viktigaste näringen också om norra Cypern är långt ifrån lika exploaterat som den södra, grekiska delen.
Överlägset flest kommer från Turkiet, bland annat spelglada turkar som lider av casinoförbudet i hemlandet. Andelen engelska turister är också stor, inte bara för att Cypern tidigare hörde till Storbritannien utan också för att det bor ungefär lika många turkcypriotiska emigranter i England som hemma på ön.
Det bor turkcypriotiska emigranter i hela världen, de har varit baddare på att emigrera men så har också den här delen av ön länge varit en mycket fattig region. Tidigare har man nästan bara levt på jordbruk, extra tufft med ytterst dålig tillgång till vatten. I dag är jordbruket den tredje största näringen och den förutspås blomstra eftersom man har fått en splitterny vattenpipeline till Turkiet.
Den näststörsta inkomstkällan är överraskande nog elva internationella universitet med alla tänkbara fakulteter. Man har ”köpt in” framstående professorer och lärare utifrån och säljer universitetsplatser till främst Gulf-staterna men också till Europa och Afrika.
Så vitt mina turistögon kunde se tycks det mesta på norra Cypern fungera riktigt bra.
Jag mötte inga tiggare, bostäderna verkade bra, bilarna var fina och vägarna i gott skick. Det var påfallande rent och städat och i gathörnen fanns till och med mat- och vattenautomater för hemlösa hundar. Bara det.
Naturen är vacker, regionen har en rik historia med flera sevärdheter, turkcyprioterna är artiga och vänliga och maten är god.
Ett på alla sett förtjusande litet land. Som finns men ändå inte.
