Lagom är alltid bäst!
Nu är det slut på det roliga.
Eller om det är nu det börjar, inte är det så stor skillnad egentligen. Visst är det trevligt med semester, men det kan vara ganska roligt att jobba också.
Jobba och jobba förresten, jag har ju jobbat på semestern också, det brukar jag göra. Det är på semestern jag försöker göra undan sådant som blivit lämnat när tiden inte räckt till, plus varje-dag-sysslorna hemma på gården förstås.
Som vanligt har det inte lyckats särskilt bra, en del är gjort och en hel del ogjort. Men jag försöker att inte gräma mig över det, det är ju bara som vanligt… Det som är ogjort väntar säkert och kommer tid, kommer råd, får man hoppas.
Häromdagen fick jag mail från en av mina amerikanska småkusiner, vi är jämnåriga och har alltid känt till varandra, men vi har träffats bara en gång. Hur som helst har vi mycket gemensamt och gillar att hålla kontakten levande. Hon skrev om hur märkligt det har blivit, det hon tidigare gjorde på en dag tar numera tre dagar i anspråk.
Det är knappast svårt att gissa att jag genast höll med. Av någon underlig anledning räcker aldrig tiden till längre. Man kan skylla på alla möjliga orsaker, men själv tror jag faktiskt bara att det är ett ålderstillägg. I och för sig ovälkommet men inte desto mindre vanligt.
En resa har jag gjort på semestern. När det gäller resandet är jag väldigt blygsam liksom…
En dag i förra veckan åkte jag på utfärd med ekologiska föreningen till Lovön och Drottningholm. Det var Lovön och den från Arla-reklamen i tv välkända unga mjölkbonden Elin Rydström som lockade. Gården där hon tillsammans med sin familj driver ekologisk mjölkproduktion ligger naturskönt på Lovön, nära Storstockholm.
Det var intressant och trevligt, men gav yrkesmässigt inte mycket nytt. Däremot lärde jag mig något utöver det vanliga på lunchstället som också var en bondgård i grunden. Där fanns hundraåriga äppelträdgårdar, ett litet musteri, några får och en myckenhet bråte, samt ett kafé och gårdsbutik.
Gårdsmiljön, om man kan kalla den så, var nog unik i sitt slag med tanke på att hela gården var öppen för allmänheten. Det gällde att kryssa mellan all bråte för att inte göra sig illa, utedasset ”himmelska fridens toa”, och vägen fram till detta märkvärdiga hus var obeskrivbar.
Men maten var god och värdparet vänligt, den totala upplevelsen var ändå positiv. Väl hemma igen såg men på allt med nya ögon så att säga.
Dagen avslutades i Drottningholms trädgårdar, det blev en resa mellan ytterligheter trots att bara några kilometer skiljde mellan platserna. Det 90 hektar stora området kring kungafamiljens boning imponerade i sin storslagenhet och perfektion.
Men hur det än är så är alltid lagom bäst.
MAJ-LEN LINDHOLM
