DELA
© Nya Åland

Kvinnor som hatar kvinnor

”Jag kommer så mycket bättre överens med män än med kvinnor. De snackar inte skit eller pratar bakom ryggen på andra. De är bara så mycket roligare att hänga med. Jag har liksom inget intresse i att jämföra cupcakesrecept, prata om mascara och nagellack eller skvallra om kollegerna.”
Ungefär så brukar de prata, kvinnor som hatar kvinnor. De gör ett logiskt felslut på minst tre planer.
För det första tror de att alla andra kvinnor förutom de själva på något sätt är fullständiga stereotyper på det som anses kvinnligt. Alla kvinnor älskar bakverk och nagellack, förutom just de då.
För det andra har de låtit sig luras till att tro att det stereotypt kvinnliga automatiskt är dåligt. Zumba är lite fånigt medan styrketräning inte är det. En väska som kostar 2.000 euro är slöseri medan ett par högtalare på det dubbla är en hobby.
För det tredje är de så förtjusta i att ha blivit accepterade bland männen att de vägrar se några som helst brister hos sina vänner. Att män inte skvallrar, till exempel: en myt som lever trots att den dagligen blir felbevisad.

Jag vet vad jag pratar om för jag var själv farligt nära det tänket, när jag var sådär arton och ett halvt år gammal. Så okvinnlig jag var! Och så himla stolt över det.
Jag hade ju ingen vårdinstinkt att tala om, jag sade alltid det jag menade, jag gillade att köra bil och bli knuffad runt på hårdrockspelningar. När jag sedan dessutom lärde mig att dricka öl istället för cider, ja jäklar då fanns det inga gränser på min okvinnlighet.

Så här i efterhand känns dessa tankar minst sagt pinsamma. Det innebär inte att jag blivit helt kvitt dem. På något konstigt sätt är jag stolt över att jag aldrig lekte med barbies, utan istället var intresserad av rymden och dinosaurier.
Men kanske skulle mina relationer lyckas lite bättre om jag hade lekt lite mer familj? Och ärligt talat skulle jag när som helst byta ut lite dinosauriekunskap mot förmågan att skapa snygga frisyrer eller sticka ett par vantar.

För så här ligger det till. Det finns inga perfekt kvinnliga kvinnor eller manliga män, men de kvinnliga och manliga egenskaperna är inte heller rent påhittade.
När vi pratar om dem överdriver och förvrider vi dem, men de finns. Natur eller kultur, det tänker jag inte ge mig in på här. Jag vill bara konstatera att jag märkt att kvinnlighet är otroligt häftigt. Att de kvinnor jag i dag ser upp till inte försöker vara män, utan är starka som kvinnor, med allt vad det innebär.
Hata helst ingen, försöker jag tänka. Men om du nu måste hata någon, se till att inte hata dig själv.

Annakaisa Suni