Kungabröllop är såå tråkigt
Åh, så trött man blir på det svenska kungahuset. Redan nu, månader innan det kungliga bröllopet, får man sura uppstötningar av Victoria och hennes välkammade fästman.
Missförstå mig inte, jag unnar dem all lycka och glädje, men jag är så kolossalt ointresserad av om Victoria kramat sin prins på en mottagning eller inte, vad Ockelbo kommun ska ställa till med , vilken service bröllopsmiddagen ska ätas på och vilka gäster som tackar nej till inbjudan.
Som om inte detta var nog har vi nu ytterligare en kunglig skandal som toppar löpsedlarna. Ni förstår, Madeleine och hennes vad-han-nu-heter har grälat. Kvällstidningarna rullar runt som grisar i dy och grymtar av lycka över alla implikationer. Otrohet. Bröllop förstört. Hjälp och stöd. Monarkin hotad.
Det finns inga gränser för dramatiken, och detta är ju också så vansinnigt ointressant.
Riktiga kändisar, som faktiskt gjort något för att bli kända, kan vara intressanta att skvallra om. Det är inte dessa svenska medelmåttans medelmåttiga överklassmänniskor. De är inte svindlande unga längre, inte extremt vackra, framgångsrika eller sångkunniga. De har inte skrivit böcker, skapat konst eller påverkat politiskt. De har bara varit söta och snälla och välanpassade och lagom trevliga och lärt sig att vinka vackert.
Gäsp. Gäsp. Gäsp.
I den stora bröllopsyrans spår lär en motreaktion vara på gång i Sverige. Den republikanska rörelsen vinner mark. Allt fler vill avskaffa arvsmonarkin. Det är säkert av nobla och höga skäl, för demokrati och modernitet som man vill så. Själv misstänker jag att det är andra som tänker som jag, att risken att människor uttråkas till döds är så stor att svenskarna är tvungna att ta till drastiska åtgärder för folkhälsan.
Och nej, faktiskt, satir om kungahuset är inte heller rolig. Hur många gånger kan man skratta åt Victorias underbett eller att kungen är dyslektiker?
Det finns till och med en landskampsaspekt på detta. Det har alltid tidigare varit intressantare med svenskt skvaller än med finskt. Lite trassligare, lite snyggare, lite sexigare. Nu börjar jag på allvar tycka att det kanske är lite kittlande ändå att hålla sig uppdaterad kring Matti Vanhanens senaste romans.
