DELA
© Nya Åland

Kroppen – ett tempel

Det var inte den käre käre gobbin, men det skulle kunnat vara det, den tecknade gubben som stod framför spegeln i den där Facebookbilden som valsat runt bland vännerna.
Han var naken, nästan, och han konstaterade följande:
– Det sägs att kroppen är ett tempel. Ok, bra. Men då undrar jag; från vilket århundrade? Och vem i Herrans namn har beviljat alla dessa utbyggnadslov? Och sist men inte minst, vad f-n är fastighetsskötaren?

Inga Heller läser annat än Facebook. Sånt händer. Nyligen har hon läst ”Liknelseboken” av Per Olov Enquist och tappat andan av det intima, nära, avskalade och innerliga.
Denna roman har med rätta höjts till skyarna av litteraturskribenterna i Sverige, den låg till exempel på DN:s förstaplats bland böcker som är jätte- jätte- bra otroligt många veckor i somras.

Hon har för övrigt själv träffat författaren för rätt många år sedan när han var gäst vid Mariehamns litteraturdagar. Det var i tidskriftsavdelningen, han hade en orimligt knallblå halsduk som matchade ögonen. Han var mycket sympatisk och tillmötesgående.

Sidan 123:
”Sexualitet öppnar den innersta dörren till en annan människa. Det fanns andra dörrar, men detta var den innersta, och avgörande. Han öppnade, hon öppnade, så steg de in i varandra i ett kanske kort möte, det skulle kunna vara fint eller fel, men det var till det innersta rummet. Man steg in i varandra och efteråt var det aldrig som förut.”
Dessa rader! Dessa rader är något våra 15-åringar skulle behöver läsa.

Det finns ytterligare en sak de unga skulle behöva få veta i tid, apropå det där med kroppen som ett tempel. Det är faktiskt den egna kroppen som betyder mest vid det intimaste av möten. Det påstår i alla fall gobbin och han har alltid rätt.
Man kan alltså tycka att man blivit gammal, hängig, rynkig, fet och allt som man nu blir när tyngdkraften finns och verkar år efter år.
Det är missnöjet med den egna kroppkakan som betyder mer – mycket mer – än motpartens eventuella brister.

Självförakt förstör allt. Missnöje med valkar, rynkor, flintar, glesa tänder, hår i öronen, födelsemärken, fnasiga knän och fotsvett – listan kan göras lång – leder till osäkerhet, blygsel och att man bara vill ha bekräftelse på att duga. Hur osexigt som helst.

Kärlek räddar allt. Den är nämligen orimligt överseende. Allt går att tycka om i förälskelse och kärlek, valkar, rynkor, flintar, glesa tänder, hår i öronen, födelsemärken, fnasiga knän och fotsvett –listan kan göras lång – sånt leder bara till ännu mer ömhet och kärlek och lust till heta möten där de innersta dörrarna slås upp på vid gavel.
Alltså; var din egen flitiga fastighetsskötare åt templet!

Inga Heller säger som Per Olov Enquist:
”Jag har berättat allt så som det är. Fatta får vi göra själva.”

Kiki Alberius-Forsman