DELA
© Nya Åland

Kram, kram, kram, kram

I tisdags passerade jag vad som anses en viktig milstolpe i livet.
Min femtionde födelsedag har firats på längden och bredden, och det är minsann inte slut på kalasandet ännu.

Med det jobb som jag har är det många som under ett år eller decennium hinner bli arga på mig. Åsikter bryts, ord flyger iväg, man stampar och ryter.
Helt ok, tycker jag, till och med roligt många gånger, och roligare ju bättre motståndet är.

Det som nästan överrumplat mig nu, är den värme och uppskattning som strömmat från alla håll. De vackra orden, blommorna, de omtänksamt uttänkta presenterna. Insikten att många människor som aldrig sagt något och som jag kanske inte ens känner, tänkt snälla och goda saker.

Mot slutet av tisdagen fann jag mig vandrande från famn till famn, bokstavligen. Det kom kramar med rakvattensdoft, hårda kramar, artiga kramar, långa och innerliga kramar. Något löstes upp i kroppsspråket som gjorde att ingen längre sträckte fram handen för att skaka den, utan öppnade sina armar och klämde till.

Och vet ni, det var underbart.
Inte vet jag om man till vardags ska gå omkring och krama ministrar och vd:ar och sina arbetskamrater (fast de sistnämnda nog fått vänja sig), men vanlig snäll och mänsklig kontakt känns god. Det känns som om det finns hopp för världen när man i det lilla och enkla kan komma nära människor, fullt medveten om att man har en massa som skiljer åt och är svårt någon halvtimme senare.

tisdag kväll låg jag i soffan, kringvärvd av rosendoft från alla buketter, och läste välgångsönskningar och gratulationer på Facebook. Än en gång slog det mig hur lätt det är att göra folk glada. Eller mig i alla fall.
Det krävs en minimal insats för att skriva grattis eller gilla nåns bilder, men tammetusan om man inte blir lite varm i själen ändå, varje gång nån gör det.
Och visa mig den hårdhjärtade människa som ärligen kan säga: Jag bryr mig inte.

Mycket har skrivits om den moderna människans behov av ständig bekräftelse. Jag kan nog klara mig utan de flesta dagar, men oj vad det smakar sött och gott när det kommer. Det är ingen dålig sak att tycka om människor, och inget karaktärsfel att behöva dem.

Nina Felman