DELA

Köp varm korv

När jag var liten så ville jag lära mig att spela ett instrument. Jag ville spela gitarr. Jag fick veta att man först skulle lära sig behärska en flöjt och sedan kunde man gå vidare och börja med ett annat instrument. Så när jag började i första klass började jag med att spela flöjt. Jag och min bästis Jenny gick till den ambulerande flöjtläraren med våra nyinköpta flöjtar.

En gång i veckan efter skolan gick vi ner till det lilla källarutrymmet och hade våra flöjtlektioner med den stränga flöjtläraren. Där satt vi sedan framför henne med våra flöjtar och blåste och spelade och försökte få fingarna att lyda.

Jag minns det som att vi en hel termin bara spelade Köp varm korv. Århundradets mest tradiga truddelutt. ”Köp varm korv, köp varm korv. Härlig korv med mycket senap, köp varm korv”.

När en termin (eller om det möjligtvis var två terminer) av Köp varm korv-tragglande äntligen var över, så tänkte jag att det var dags för gitarren och steg nummer två i min musikaliska karriär.

Förväntansfulla satt vi där på våra stolar framför flöjtläraren.

– Jenny, du är duktig och kan gå vidare med ett annat instrument nästa termin. Till exempel piano, sade hon.

Sedan vände hon sig till mig.

– Men Ida, du ska nog fortsätta spela flöjt åtminstone en termin till.

Jag såg framför mig hur jag ensam fick sitta framför den stränga flöjtläraren och gnisselpipa fram Köp varm korv en dag i veckan i en hel termin. Detta medan Jenny fick klinka på ett vackert piano.

Jag var sju eller åtta år och det var den här händelsen som gjorde att jag gav upp alla planer på karriär inom musikbranschen. Senare hade jag en musiklärare som av någon anledning bestraffade sina elever genom att tvinga dem skriva av noterna i en sångbok. Ute i korridoren satt jag och krafsade ner fjärdedelsnoter och g-klavar och helnoter och andra hieroglyfer i ett häfte. Då var jag elva eller tolv år gammal och hade redan då börjat hata musiklektionerna.

Därför kan jag numera bli så avundsjuk när jag ser hur många människor som kan spela instrument. Hur deras fingrar dansar över tangenter och strängar. Hur de med graciösa rörelser gnider stråken mot fiolsträngarna och vackra ljud uppkommer. Jag skulle också vilja vara en sådan. Sedan dyker minnesbilder av den stränga flöjtläraren upp i mitt huvud till tonerna av Köp varm korv.

Tack vare de stränga flöjt- och musiklärarna känner jag mig dömd till att sjunga i smyg. Och det gör jag gärna och ofta. Hellre än bra.