DELA
© Nya Åland

Kloke pappa blev ställd när bollen kom på tal

Språket och vården av detta är som alla vet en lika het som intressant potatis på Åland. De senaste veckorna har jag dock upptäckt att det inte bara är problem i relationerna mellan svenskan och finskan. Ett mycket svårare språkproblem ställer nämligen till det för mig dagligen.
Det handlar om den svårlösta frågor om hur vuxenspråket ska samsas med fyraåringsspråket.
Ja, jag överdriver lite mest för att det är roligt att överdriva. Men språkförbistringen i vårt hem har verkligen nått oanade höjder de senaste veckorna. Det senaste större missförståndet handlar om planeten och styrelseskicket.

Härom veckan kom Signe, 4, fram till mig där jag satt i soffan och ödslade tid.
– Pappa, vem bestämmer på bollen? frågade hon med fyraåringens vetgiriga stjärnögon spända i mina.
Naturligtvis fattade jag noll. ”Bollen?” frågade jag oförstående och fick en försmak av hur livet förmodligen kommer att se ut om tio år. Med en gest och ett ansiktsuttryck som hämtat från en uppgiven tonåring suckade hon högt, himlade med ögonen och förklarade högt:
– Ja, BOLLEN.
Ni förstår att jag inte förstod. Samtidigt blir man ju lite stressad. Jag menar, det är ju jag som ska förstå och kunna förklara. Det är den kloke förälderns roll. Och nu kunde jag inte ens begripa det minsta av vad hon menade. Jag försökte försiktigt lirka.
– Jag förstås inte vad du menar med bollen. Vilken boll..?
Tonåringen kom fram igen, nu i kvadrat. Ögon himlade så de nästan försvann bakåt, in i huvudet. Armarna slogs ut i en uppgiven gest.
– Men pappa, bollen som vi BOR PÅ! Åland och det andra…

Det är som sagt inte alltid lätt för en vuxen att begripa barnvärlden. Å andra sidan är det inte så lätt att begripa vuxenvärlden för en fyraåring heller. Några dagar efter bollincidenten hemma i soffan så vill Signe utveckla sina kunskaper för sin mor.
– Mamma, Du vet den här bollen som vi bor på, där bestämmer pappa.
Hur trevligt det än kan låta för undertecknad stämmer det ju inte att jag har världsherraväldet, så mamma Linda-Marie förklarade att så är det inte riktigt. Eftersom hon vet att Signe gillar kungar och prinsessor och allt annat sagor innehåller höll hon det hela på en lagom, om än inte helt ackurat nivå.
– I Sverige bestämmer kungen, och i Finland bestämmer presidenten.
Aha, sa Signe och registrerade informationen på hårddisken. Lite senare besöktes mormor och då ville Signe briljera med sin nya kunskap.
– Mormor, på den här bollen som vi bor på bestämmer assistenten.
Och så var problemet tillbaka i vuxenvärlden. Det är som sagt inte alltid lätt det här med språket…

Jonas Bladh