Kära systrar!
Det räcker nu.
Sluta.
Det finns inga höstskor att sortera,
inga diskbänkar att torka,
inga trädgårdar att kratta,
som du inte kan strunta i.
Det finns inte några veckohandlingar,
inga listor,
inte några vantar att märka,
inga smulor att sopa upp,
du ska finnas, en tidning och en kopp kaffe.
Kanske en bit choklad.
Kära systrar,
sluta.
Sluta plocka. Sluta städa.
Sluta vara värdinna i ett perfekt hem.
Sluta skämmas över smutsiga galonbyxor och trasiga vantar,
vi vet ju att vi gör så gott vi kan.
Sluta sortera, sluta stryka, sluta se hemmet som din representationsvåning.
Sluta prata illa om de som inte orkar.
Sluta lägga krav på dina systrars axlar.
Sluta kampen för perfektion.
Låt hemmet förfalla, krama barnen lite mer.
Gå ner i arbetstid, kom för sent någongång.
Kom för sent någongång.
Ät mer choklad, titta oftare ut genom fönstret.
Andas.
Andas.
Det finns inga världar som måste räddas.
För kära systrar. Vi vet ju.
Vi måste sluta tappa hårtussar stora som fågelbon.
Vi måste lägga bort bettskenan.
Vi borde inte äta kolesterolsänkande medicin.
Inte svimma på jobbet.
Inte äta värkmedicin varje dag.
Vi kan inte vakna med sprängande huvudvärk,
inte tappa minnet mitt i en diskussion.
Vi måste sluta springa, börja gå,
börja sova.
Gott.
Världen måste sluta snurra framför våra ögon.
För det finns inga världar som du måste rädda.
Inga diskbänkar att torka,
som du inte kan strunta i.
