DELA
© Nya Åland

Kalla fakta och en osaklig chef

Jag avskyr snö och minusgrader av hela mitt hjärta. Jag avskyr det verkligen, ja, rent av hatar det vita och kalla.
Lagren med kläder ger mig klaustrofobi och det elektriska håret hattifnattkomplex, snön inskränker min rörelsefrihet och kylan hotar med att frysa ihjäl mig.
Visst. Min inställning till vintern är känsloladdad till max och i grunden allt annat än saklig. Men jag kan också, om det behövs, dra fram en hel mängd kalla fakta som visar att en hård vinter faktiskt är rena rama eländet även helt objektivt sett.

Till exempel alla de här:
– Vintern förorsakar många benbrott och andra halkskador.
– Den förorsakar förfrysningsskador.
– Den förorsakar fler trafikolyckor än andra årstider.
– Den tvingar många äldre och sjuka att stanna inomhus
– Den leder till dubbdäcksföroreningar som, enligt forskare på Karolinska institutet, dödar fler svenskar årligen än trafiken.
– Den bidrar till att vi våldför oss på jordens resurser för att hålla våra hus varma.
– Den bidrar, av samma anledning, till att vi spottar ut rök med ämnen som förstör vårt jordklot
– Den betyder utökade kostnader för våra kommuner som måste hålla samhället snöfritt
– Den betyder utökade kostnader för sjukvården, sjukförsäkringen och arbetsgivarna
– Den betyder utökade kostnader för fastighetsägarna

Tio sakliga argument mot vintern, eller hur?
Då folk höjer vintern över skyarna är det för att just de tycker om att skida, tycker om då det är ljust och vitt, tycker om att bygga snögubbar. Hur jag än funderar kommer jag inte på fler än tre allmängiltiga, objektiva och icke känsloladdade argument till förmån för vintern:
– Förkylningsbakterierna är mindre stridslystna då det är riktigt kallt.
– Fästingar, mördarsniglar och annat ovälkommet kan kanske stryka med.
– Det går ofta bra ekonomiskt för de företagare som säljer vintertjänster och vinterprodukter.
De tre smäller inte så hårt mot mina tio.

Sedan Bladh blev min chef tampas jag inte bara med vinterhurtiga Annika Orre på arbetsplatsen. Jag har också fått en äckligt fanatisk vinterdyrkare på halsen. Och inte nog med det.
Orre kan man bemöta med de sakliga argumenten, hon säger bara lugnt ”Ja, du har väl nog rätt”, tystnar och tittar sedan trånande ut genom fönstret med snöstjärnor i blicken. Men tror ni Bladh lyssnar på argumenten? Aldrig!
– Vintern är härlig. Punkt, säger han med pondus och så drämmer han till med:
– Jag är norrlänning.
”Jag är norrlänning”? Vad svarar man på det? ”Jag är ålänning”? Inser ni dilemmat?

Det minsta man borde kunna kräva av sin chef är väl att han kan föra en saklig diskussion. Eftersom min uppenbarligen inte kan det återstår ingen annan utväg än att utmana honom öppet inför läsarna.
Alltså:
Kära Bladh, kan du vänligen utöka min lista med minst sju objektiva argument – fakta – som styrker ditt uttalande om att vintern skulle vara härlig.
Jag vill nämligen föra en vinterdiskussion med dig eftersom jag tror att du till slut blir tvungen att böja din nacke och ödmjukt erkänna:
– Ja, jag må vara norrlänning men vintern är inte mindre eländig för det!

Titte Törnroth-Sarkkinen