DELA

Julänglar och prästajular

Gammal jul övergår till fräsch januari.

Huset är julpyntat, julljusen brinner, snön singlar ner, allt som måste göras är gjort, ännu behöver vi inga nya tag tas och amaryllisen slår ut och slår därmed otroligt nog undan luften omkring sig i en röd fanfar IGEN.

Julängeln i vitt som spelar ”Gläns över …” som Tösabiten en gång tyckte var för sockersöt när hon fick den i julklapp står kvar och klingar till varje gång man går förbi bordet – eller är det paddan som tar emot ett meddelande?

I går såg Inga Heller i botten av ängeln. Det stod ”julen 1996”. Tänk att det gått tio år sedan redan! Tänkte hon.

Tankefelen är numera lika många som julnötterna.

– Är det dumhet eller åldern?

Hon föredrar det senare.

Varje år kommer trettondagen emot som en oväntad extra gåva, som en julklapp som någon glömt längst inne i garderoben.

Vi hade en kort jul i år, med juldagen på en söndag. Vanligt folk får osedvanligt få lediga dagar. Prästfolk däremot får det lindrigare. Därför kallas sådana jular för ”prästajular” – det är helt enkelt färre predikningar att hålla, mindre att göra för prästen.

Det är ännu mörkt på mornarna. Inga Heller väljer mellan att göra solhälsningen, qigong eller, det som hon kallar, morgongymnastik för lite religiösa:

Sträck upp händerna, säg: Här är jag Herre! För ner händerna mot fötterna, säg: Jag är rotad i jorden. För ut armarna brett: Jag är öppen mot världen. För ihop händerna mot hjärtat: Redo att tjäna.

Eller så kör hon alla varianter.

Morgongymnastik kan även utföras i form av diskmaskinstömning.

Tårna uppåt sträck till hyllan med glasen, neråt böj med kastrullen, töj långt ut med tallrikarna …

En ny tanke mitt i allt:

Vi använder ju alltid samma tallrikar! Det är ständigt de översta som dukas fram, används, diskas, sätts överst i tallrikshögen på hyllan igen, för att sedan dukas fram på nytt, diskas …

De understa bara står där.