DELA

Jordbrukets ytterligheter

Jag tycker det är intressant att följa med vad som händer och sker inom jordbrukssektorn utanför lilla Ålands gränser. På gott och ont.
Särskilt roligt är det inte att fortsättningsvis få se och höra att djurtransporterna i Europa inte blir bättre, trots ändrade lagar och förordningar. Varken EU:s kommissionärer eller andra höjdare kan i en handvändning ändra dessa mänskors invanda mönster och tänkesätt. Sorgligt nog.
Det tar tid att förändra. Lång tid. För min del tror jag det tar en livstid.
Varför skulle folk i Pamplona i Spanien annars fortsätta med tjurrusningarna till exempel? Det hör till deras kultur förstås, man har hållit på i hundratals år. Om några djur plågas till döds under långa transporter mellan länderna betyder det ingenting för dem som inte vet vad djurplågeri är.

En tysk advokat som äger och brukar ett säteri utanför Töreboda i Sverige är också en riktigt djurplågare. För en tid sedan dömdes han för vanvård av cirka 300 nötkreatur. Han tvingades upphöra med sin ekologiska nötköttsproduktion och han fick böta 25.000 kronor.
Han har i alla fall lyckats inhösta cirka 13 miljoner kronor i EU-stöd på sitt svenska säteri de senaste åren, samtidigt som han jobbat som advokat i Tyskland.
I sitt hemland är samma man åtalad för att han vid en rättegång förnekat förintelsen nio gånger. Det kan sluta med både fängelse och yrkesförbud. För min del tycker jag att alla djurplågare också borde få yrkesförbund.

Det ska va stort nu för tiden. Stora arealer och massor med djur, om man är djurbonde vill säga. Stora börsnoterade företag satsar på storjordbruk i Ryssland. Jordbruk har blivit hett också inom storfinansen.
Det är obegripligt och ogripbart för en liten torpare som jag.
Det handlar mycket om ytterligheter i dag. Närproducerat blir allt populärare och medvetna konsumenter förstår att det är viktigt av många skäl. Till exempel miljön, den biologiska mångfalden, öppna landskap och framför allt spårbarheten.
Man ska enkelt kunna spåra matens ursprung, man ska kunna spåra olika djur- och växtsjukdomars uppkomst, spåra allt tillbaka till grunden. Det finns ett fungerande system för det.

I Brasilien är det inte lika enkelt. Där används både hormoner och antibiotika i förebyggande syfte och i Europa har man hittat rester i importerat kött. Nu vill EU stoppa importen och det är inte populärt.
Tja, vad ska man säga? Jag tycker det är en bra markering av EU. Kunde man också ha makten att stoppa allt djurplågeri inom sina egna gränser vore det toppen.
Jag vet inte vilket som är värre, att äta en biff med spår av tillväxthormoner från Brasilien eller en oxfilé från en tjur som transporterats från Tyskland genom Europa till Sicilien för slakt och på vägen brutit benen och blivit nästan ihjältrampad.
Tack och lov kan jag själv plocka nötfilén direkt ur frysen och veta precis hur den blivit till.