DELA

Jodeladihooo!

Jag hörde talas om den redan tidigt i våras. Tydligen en stor succé bland Uppsalas studenter, berättade några vänner. Perfekt för att ge pikar till grannarna om att sänka musiken, för att få råd om ditten och datten och kanske slänga i väg en raggningsreplik. Något i stil med anonym version av Twitter eller en digitalisering av ”Messa Nyan”. Alla inom tio kilometers avstånd ser vad du skriver – men ingen får veta vem du är. Jag pratar om appen Jodel.

Nä , det där upplägget lät väl så där, tyckte jag. Laddade ner den på skoj för att själv se efter. Men i Göteborg, där jag håller hus när jag inte är hemma på Åland över sommaren, hade Jodel inte alls slagit med samma kraft som i Uppsala. Och eftersom det är bra mycket längre än tio kilometer mellan de två städerna, kom inga ”jodels” upp i flödet.

Jag flyttade hem till ön för sommaren och hade för länge sedan glömt den där appen. Tills den åter nämndes vid namn. ”Du måste ladda ner den”, sa någon. Folk började titta på mig med förvånad uppsyn när jag sa att jag ännu inte hade gjort det. Jag tittade tillbaka med skepsis. Kunde inte Göteborg, så kan väl knappast Åland, tänkte jag.

Men i söndags gjorde jag plötsligt slag i saken. Efter någon minut hade jag laddat ner Jodel till mobilen och efter ytterligare en minut hade jag förstått mig på hur det fungerade. Därefter gick allt väldigt, väldigt fort.

Inom loppet av sekunder var jag fast. Jag scrollade och scrollade och scrollade. Det var som att en ny värld hade öppnat sig. Jag hade haft så fel, så fel – Åland visade sig visst kunna leverera jodels. I mängder. Generöst delade folk med sig av lördagsnattens bravader och tillkortakommanden, ojade sig inför den annalkande måndagen, skrev om högt och lågt, skämtade och hade ångest. Kränkningar och uthängningar verkade dessutom försvinna direkt tack vare att alla hjälps åt att ”rösta ner” elaka jodels.

Sedan dess har ett nästan obehagligt beroende utvecklats. Jodel klassade snabbt ut Instagram, Facebook och Twitter och samma sak verkar ha hänt för en mängd andra jodlare. Jag läser igenom flödet för att genast uppdatera sidan på nytt. Mer, mer, ge mig mer. Stänger appen för att öppna den igen. Vaknar på morgonen – kollar Jodel. Lunchrast – kollar Jodel. Sängdags – inte än. Jodel först.

Anonymiteten verkar göra något med människor. Alla kan skriva, utan att dömas för hur du ser ut, vad du annars gör eller varifrån du kommer. Och med tanke på hur snabbt vi annars döms, är det kanske just en sådan fristad som behövs i dag.