Jag tänker på Mohammed
Exakt 20 dagar efter hemkomsten från Egypten sitter Inga Heller och tänker Mohammed.
Nu är det så att i Egypten heter nästan alla män Mohammed. Det är inget konstigt med det. I Sund heter allt karlfolk Karl-Erik. Så det jämnar ut sig.
Nu har det blivit revolution i Egypten. Jasmin-revolutionen i Tunisien har gått över gränsen. Folk i tusental och åter tusental demonstrerar på gatorna. Oroligheterna urartar, tre har måst sätta livet till.
Gud hjälpe att det stannar vid det.
Mohammed var han som städade hotellrummet. Han började med att le, hälsa välkommen, visa sin namnbricka där det, just det, stod Mohammed.
Varje morgon var han där, leende, han hälsade med engelska fraser, men svarade bara med leenden. Inga Heller insåg snart att han faktiskt inte förstod engelska. Han var bara artig.
Mohammed bäddade hennes säng. Han torkade hennes golv. Han satte till och med toalettsakerna i tripp-trapp-trull ordning på hyllan i badrummet. Han skurade hennes toalett – vilket i slutet av veckan inte var så roligt för då hade ”Faraos hämnd”, det vill säga magsjuka, drabbat henne, som så ofta vid Egyptenresor.
På nyårsdagen la Mohammed bouganvillablommor, violetta, i en skön hjärtformation på fotändan av sängen.
Varje morgon var Mohammed på plats. Varje middag stod Mohammed på pass i korridoren. Varje kväll fanns Mohammed i närheten om något skulle passa oss.
Då talar vi alltså om samme kille.
Mohammed knackade på ofta. Lite för ofta. För att höra att ”Is everything allright?”.
Vi misstänkte att han ville ha dricks varje gång. Vi hade hört historier från Kairo där hotelluppassare gömde undan tvålar, dricksvatten och toalettpapper bara för att bli tillkallade, hämta varorna och inkassera en slant.
Inga Heller tänker på Mohammed. Hon vill att Mohammed nog ska få ha ett jobb, hon vill också vara en bra hotellgäst som inte orsakar honom merarbete.
Hon undrar hur Mohammed har det. Vad har han för lön egentligen? När folk är beredda att stå på huvudet i papperskorgen för en extra slant kan man ju börja undra. Hur bor han? Har han chans att bilda familj?
Vi åkte på utflykter, vi såg öknen, det jätte-jättegamla klostret, och vi låg på stranden, simmade på de hajfria stränderna. Vi dök efter snäckor. Vi mötte drakfiskar, öga mot öga.
När vi talade om snö därhemma, vad förstod han av det? Tänkte han på bomullstussarna de lagt under plastgranarna där?
Vad har Mohammed för bild av ”Fireland”, som han sa om Finland?
Från Inga Hellers perspektiv, från solstolen, är Mohammed väl värd en revolution.
