DELA
© Nya Åland

Jag längtar till yllesockorna

Just nu är det ständigt slut på pålägg.
Stora ostar ligger tunna och avhyvlade efter en dag. Bregotten skrapas ur på två. Den dyra och väldigt goda skinkan från en ort i norra Österbotten (alltså, journalister ska ju inte syssla med textreklam) bara försvinner.
I brödlådan tror man att det finns åtminstone rågbröd kvar, men nej. Tomma påsar, och ändbitarna på rostbrödet.

Storsönerna är hemma. Efter flera månader i förskingringen på respektive studieorter är vi två till i familjen, och jag lovar att de längtat mer efter kylskåpet än efter mamma. Jag ser det på antalet besök i köket.
Det är hungriga blickar, efter månader med krossade tomater överst på menyn.

En mor vill ju inget hellre än att proppa i sina ungar mat, men när jag inte hinner med. Jag kånkar hem stora säckar med frukt, bröd, ost, hela visthusbodar med korvar, lårar med rotfrukter, oceaner med mjölk och juice, grönsaker som marknaden i Marrakesch…
Ändå står jag nästan varje dag och stirrar missmodigt på trötta lökar och mjuka morötter som ska utgöra basen för middagskokandet.

Jag längtar till julen, för hos finns inga andra måsten än choklad och god mat. Inte julmat, bara god.
Ifjol var middagen på juldagen en indisk vegetarisk brakmiddag. I år tänkte jag satsa på anka, efter att ha misslyckats med logistiken i att få hit en färsk kalkon.
Juldagen är min favorit under helgerna. Då känns allt julpynt ännu nytt och fint. Julaftonsstressen är över. Alla sover länge, alla har fått saker att pyssla med.

Jag får gå runt i yllesockor och mjuka kläder och i all stillhet laga mat. Om nån blir hungrig under dagen kommer de in och tar en smörgås med min supergoda inlagda strömming eller svärmors världsbästa köttbullar.
Under de där två timmarna när det är nästan ljust mitt på dagen, går jag ut på en promenad. Om det är väder. Annars kanske bara en roman, och soffan och doften av gran.

Vid middagsdags är alla hungriga. Jag har dukat fint. Ljusen brinner. Den där timmen när vi äter är höjdpunkten, men de fyra-fem timmarna av förberedelse är nästan lika bra.
Kom, julefrid.

Nina Fellman