Jag gillar att festa
Oj oj vet ni! Nu har jag varit på en fest som heter duga. Och då måste jag bara konstatera att jag gillar att festa. Det ska vara en fest med mycket sång, bra sångledare, god mat och en orkester som kan spela sådan musik att man dansar och hoppar sex timmar i sträck. Ungefär.
Man hinner knappt dricka något för varje gång man vill ta sig en svalkande drink kommer en ny bra låt som man bara måste dansa till. Och inte bara dansa till. Man måste också sjunga(skrika?) med i texten ifall orkestern inte hörs tillräckligt. Det gör inget om man inte har en kavaljer för musiken ska vara sådan att den tillåter solodans och det gör nästan all musik utom folkdans.
Att man sedan följande dag har ont i halsen och blåsor på fötterna får man leva med. Och det gör man, med ett stort lyckligt leende på läpparna.
Ni kanske undrar om det blir dyrt att ordna en sådan rolig fest, men det behöver det inte bli. Huvudingrediensen är nämligen gäster som vågar bjuda på sig själva. Gäster som är ute för att ha roligt och visar det. Nyblivna 40-åringar som håller igång sina gäster, nyblivna 60-åringar som bjuder upp alla kvinnor, en paparazzi-kommundirektör med en mobiltelefonskamera, lagtingsledamöter i glittrig silverperuk, avslappnade lastbilschaufförer, lediga människor helt enkelt.
Där står man i en härlig mix och vrålar ”Oooooh, livin´ on a prayer!” och gör ett snyggt avslutningshopp i takt (eller otakt) med orkestern. Sedan direkt över till: ”dödödöödöö, dödödödödö, I´ts the final countdown!” Låtar som man kanske inte gillat på tjugo år men som blir helt rätt en kväll i den lokala hembygdsgården.
Min chef Nina har börjat misstänka att festerna i skärgården är något utöver det vanliga efter att ha hört från flera håll hur livat det är. Kanske det är så. Men då är det tur att hela Åland är en skärgård.
Så människor, festa mer! Sup inte, men festa. Bjud på er själva, umgås med vänner, dansa, skratta och kramas hela natten. Det kan man leva länge på. Klämmer skorna? Sparka av dem. Stramar kragen? Knäpp upp den.
Det sägs att vi människor behöver skratta mer. Gör det då! Kan du inte skratta på beställning kan du alltid låtsasskratta, då börjar de runt dig skratta!
Hahhahaaahahhaaaa! (Jag vet, det här är en tidning så ni kan inte höra det där skrattet som skulle bli min slutkläm. Därför skrev jag ner det fonetiskt.)
NINA SMEDS
