DELA

”Jag gillar att åka tunnelbana”

Det är fredag, strax efter ett och uppe på Nya Ålands redaktion är det halvtomt och tyst, sånär som på ett stadigt knapprande från plats nummer två vid fönstret. Där sitter tidningens skjutjärnsreporter Annika O. bakom travar av obegripliga protokoll. Utanför faller snön. Orre ser ut att göra något viktigt som inte bör avbrytas. På andra sidan bordet sitter dock en annan reporter, till synes inaktiv. Nej, Sara O. har aldrig förärats titeln Dagens ålänning, och efter några klädsamt tveksamma sekunder ställer hon upp.
Vad pysslar du med då?
– Inte så mycket just nu faktiskt. Jag skriver ut en Dagens ålänning och rensar i bildarkivet. Sedan borde jag skriva en spalt och ringa till ett kommunkansli.
Den här Dagens ålänning, är det inte jobbigt att hålla på med det varje dag?
– Om jag ska vara ärlig känns det lite jobbigt ibland, men det blir faktiskt alltid fint till slut. Jag skulle säga att jag blir positivt överraskad varje gång, det finns så många roliga ålänningar. Det är lokaltidningsjournalistik i sin mest renodlade form. En av tidningens viktigaste och mest lästa artiklar, faktiskt.
Trivs du med att jobba på lokaltidning?
– Jag trivs fantastiskt bra, speciellt på Nyan. Man får lära sig något nytt och prata med nya människor hela tiden. Bland annat tack vare Dagens ålänning.
Varför rensar du bildarkivet?
– Det är min sista dag här i dag, faktiskt. För en tid framåt i alla fall.
Vad ska du göra då?
– Jag ska jobba i Stockholm.
Men varför kan du inte jobba på Åland, om du nu gillar det så mycket?
– Ja fast…just nu gillar jag att åka tunnelbana.
Trivs du inte på Nyan?
– Det har jag ju aldrig sagt, att jag inte gör. Men nu ska jag jobba med annat i vår. Man måste göra det ibland också. Och som sagt, jag vet inte om det blir långvarigt heller. Det där med tunnelbana kanske du kan skippa förresten.
Och därav muffinspaketen på mötesbordet?
– Ja!
Pågens citronmuffins. Du satsar stort?
– …Tja.
Du tänkte kanske inte sluta ändå? Eller du kanske skyller på att du inte är ”en sån där som bakar”?
– Öh? Ja? Eller nej? Jamen med stor sannolikhet kommer jag ju tillbaka. Vem vet, kanske till sommaren!
Jaja. Vem vill du hälsa till då? Kungen?
– Nej till alla fantastiska medarbetare på Nyan, vill jag hälsa så klart. Framgång är faktiskt ingen slump! Jag vill förresten gärna läsa den här texten innan den går i tryck.