DELA

Jag borde tagit mig tid att köpa en lott

Ni vet hur det är, ibland undrar man varför allt är emot en. Varför världen är ond och allt elakt som kan hända händer.
Men då och då sker det motsatta. Mitt i allt det onda faller bitarna på plats. Det hände mig här för leden – i Norrtälje. Jag hittade turen.
Vi hade varit över till Stockholm över helgen för att fira min fars 70-årsdag och inhandla diverse klädkammarinredning på det stora varuhuset utanför stan. Firandet gick väl, resten så där.

Det började redan på parkeringen utanför Ingvars möbelmecka. För första gången någonsin fick jag inte in allt vi handlat i bilen. Hur mycket jag än rev det lilla hår jag har, hur mycket jag än vinklade och tryckte – det fanns inte plats. Så det var bara att lämna tillbaka ett gäng trådbackar och ett bord.
Sedan gick färden mot Norrtälje. Ett snabbt besök på Flygfyren för att inhandla det som icke går att finna på Fredens öar (Trocadero!). Jag valde den sista infarten. Den bestod i en insjö och, visade det sig, därunder ett potthål. Hjulen på vänster sida dök ned i hålet, men det har de ju gjort många gånger förr.
Något som inte hänt förr är är att bilen nästan nuddat marken när jag ska kliva ur den. Det gjorde den i Norrtälje. Dubbelpunka. BÅDA däcken platta. En och en halv timme innan Rosella går. I Norrtälje. En söndag.
Goda råd var dyra. Ett snabbt samtal till bilexpert Robert Collin på Aftonbladet, som bor i Norrtälje. ”Var kan man köpa däck i den här stan?”, frågade jag. ”Vet inte”, sa han, ”men jag ska ringa runt lite. Du kan väl kolla med gummiverkstaden två hus bort under tiden?”.
Sagt och gjort. Jag knatade de 200 meterna och såg: en öppen dörr! Söndagsöppet! Otippat men underbart! Jag klev in samtidigt som killen bakom disken lade på telefonluren. ”Var det dig Robert ringde om”, frågade han.

För att göra en snabb däckbytarhistoria snabbare så var det jag Robert ringde om, och en halvtimme senare rullade vi ut från Norrtälje med två nya däck och gott om tid att hinna med färjan hem igen.
De två milen till Kapellskär diskuterade vi det inträffade. Slutsatsen var att vi hade haft en ruskig tur. Inte nog med att bilverkstan var extraöppen. Snöovädret dagen innan motade effektivt bort alla med däckbytarplaner så vi fick hela personalen för oss själva. Och vi hann med båten, Signe, 3, var lycklig och frugan hann till jobbet på Sjukhuset.

Det enda som grämde mig när vi rullade in i Rosellas mage var att jag inte hann in på Flygfyren.
Inte för att att köpa Trocadero, utan för att köpa en lott. När man väl hittat turen ska man väl utnyttja den till max?