DELA
© Nya Åland

Jag bestämmer, alltså gör jag

Jag har en teori. Den är baserad på erfarenhet av arbetsliv, privatliv, umgänge med goda vänner samt motionsträning.
Om min teori håller så förklarar den mycket elände i världen, och mycket som är bra med den. Den ger också en tydligt fingervisning om hur man ska göra världen till en bättre plats.
I korthet: Ingen vill bestämma.
Alla vill bli tillsagda av någon de respekterar, på ett snällt sätt, hur de ska göra. Därför får ofta elaka människor bestämma. Allt beror på att människan i flock överlever bäst om det finns en gemensam styrsel, och dessutom att människan av naturen är lat och oftast väljer det som är minst ansträngande.

Att jag tänker på detta just nu beror på tre separata processer
1. Ordnande av gemensam kräftskiva i Njutargränden. Vi har varit överens om att göra det i flera år. Aldrig lyckats. Det har alltid stupat på att ingen bestämt och organiserat. När jag nu inte orkade med denna obeslutsamhet längre var den unisona begäran från alla övriga: Säg åt oss vad vi ska göra!
2. Bra gympass. En ledare som mumlar, velar eller är otydlig är pest. En som är snäll och vill diskutera är pest. En som ställer frågor är pest.
Jag vill bara att någon säger åt mig vad jag ska göra, gärna med bestämd röst.
3. Att bestämma vad familjen ska äta till middag. Den vanligaste frågan när jag kommer in genom dörren är alltid ”Vad blir det till middag idag?” Det säkraste sättet att orsaka förvirring och ångest är att svara: ”Jag vet inte”, eller, ännu värre ”Vad vill ni ha då?” Det slutar ofelbart, alltid med: Du får bestämma!

Alltså. Ingen vill bestämma. Därför måste alla göra det mer. Om vi alla bestämde lite oftare skulle bördan av bestämmandet fördelas bättre och de stygga skulle få mindre att säga till om.
Här kommer ingen snygg övergång till demokrati och val och sånt bjäfs. Det här handlar om det rent allmänmänskliga behovet av auktoritet och om att någon gång inte vara lat och bekväm.
Kanske handlar det också om att ta ansvar.

Nästa vecka tror jag att jag ska bestämma lite mindre om familjens middagar och se vad som händer. Kanske, kanske att världen vacklar i sina grundvalar och vi får äta något vi aldrig testat förut.