DELA

Jag är inte ensam

I måndags hände något jag aldrig varit med om förut.

Jag satt vid matbordet och åt. Plötsligt, då jag förde gaffeln till munnen, träffade jag inte gapet utan läppen.

Det gjorde ont. Gaffelns taggar är vassare än man tror.

Jag berättade genast om händelsen för min man. Vi funderade en stund kring hur ovanligt det är att gaffeln missar munnen. Man äter ofta, och träffar alltid gapet, trots att man strängt taget inte kan styra med hjälp av synen.

Min syster och jag pratar i telefon. Hon berättar att hon och hennes sambo köpt en ny tvättmaskin. De har tvättat med den två gånger. Den funkar bra. Den ryms dessutom in i det trånga utrymmet mellan duschkabin och vägg. De har letat länge efter en rätt modell.

Och så har min syster och hennes sambo skaffat gemensamt Plussakort. Jag berättar att vi gått över till S-kort. Det har jag i och för sig berättat förut, men jag utvecklar resonemanget och pratar om bonuspoängen. Min syster föredrar ändå Plussa.

Några kollegor och jag väntar på att mötet skulle börja. En kollega berättar att hon ska köpa nya glasögon, och att de nuvarande skiftar märkligt i vitt på skalmen. Hon tar av sig glasögonen och visar. Ja minsann, öronen har skavt bort färgen.

En annan kollega berättar att hon bytt anteckningsblock. Från de i storlek A5 till de i storlek A4. Det ryms mera på de större blocken. Jag berättar att jag ändå föredrar de mindre blocken, åtminstone under korta intervjuer. Längre personporträtt gör sig bättre på större block. Kollegan visar hur man kan luta det större blocket på armen och samtidigt skriva.

Goda vänner besöker oss i helgen. En av dem duschar på lördag morgon och lånar schampo. Efter några timmar undrar hon vilket schampo det egentligen var, hennes hår har blivit så mjukt. Vi går gemensamt till duschrummet och kollar.

Hennes man berättar att han är jättebra på att inte lukta illa. Han behöver ganska sällan duscha. Hon å andra sidan måste duscha varje dag för att inte håret ska lukta suspekt. Vi pratar om duschrutiner och schamposorter, hår som lockar sig vid regn och skäggstrån som växer konstigt.

Om det värsta händer, vill jag ha någon att ringa, även om det är mitt i natten. Jag har trott att vetskapen om att det finns någon som svarar, mitt i natten då det värsta hänt, är beviset på att jag inte är ensam.

Nu har jag tänkt om.

Beviset på att man inte är ensam, är inte att man kan prata med någon då det värsta hänt.

Beviset på att man inte är ensam, är att man kan prata med någon då ingenting händer.