DELA
© Nya Åland

Jag är ateist, sade fostret

Det är svårt att förstå hur folk tänker. Jag försöker ändå och börjar lite otippat hos Aftonbladet. På deras blogg om presidentvalet i USA ger fem republikanska och fem demokratiska kvinnor sin syn på abort, en fråga som hamnat högt på valagendan efter senatskandidaten Todd Akins uttalande att våldtagna kvinnor inte kan bli gravida.
– Det är självfallet kvinnan som ska bestämma över sin kropp, säger en registrerad demokrat till Aftonbladet.
Det här gillar min hjärna. Enkelt, förutsägbart, begripligt.

Snart blir det svårare.
– Det som sker i sovrummet är din privatsak och du ska inte behöva gå till en domare och stå till svars för det, säger en registrerad republikan.
– Varför ska du döda ett liv bara för att du inte hade vett att skydda dig? frågar en registrerad demokrat.
Det svåraste, och mest hjärtskärande, resonemanget står en republikansk kvinna för:
– Jag har faktiskt gjort en abort, för sex år sedan. Jag ville det inte, men jag blev tvingad av barnets far, som sa att han skulle lämna mig och vår son om jag behöll det nya barnet. Så jag gjorde abort. Och sedan lämnade han mig.
Det faktum att hon är republikan tillsammans med den personliga upplevelsen där hon till ingen nytta tvingades till abort skulle kunna tänkas göra henne till abortmotståndare. Tvärtom. Hon säger att en man aldrig kan veta hur det är att göra abort och därför borde de manliga politikerna inte lägga sig i det heller. Det är skälet till att hon faktiskt överväger att rösta på Obama i stället för Romney.

Slutsats: alla har olika åsikter och eftersom vi inte förstår andras situationer kan vi inte säga att någon har mer rätt än en annan? Nej, inte riktigt. Det finns argument.
Ett liv må börja vid befruktning, men det är inte samma sak som en människa. De allra flesta aborter görs så tidigt in i graviditeten att fostret inte utvecklats så långt att det kan leva utanför moderns kropp, och definitivt inte utvecklats till en individ. Dessutom visar forskning att kvinnor som inte får kontrollera sin egen kropp hamnar ekonomiskt och socialt sämre i livet. Det gäller individer och det gäller hela länder.
Slutligen stoppar ett förbud inte aborter. Det gör dem illegala och livsfarliga för kvinnorna.

Förstås finns det motargument. Vissa av dem relevanta och andra löjliga, som till exempel bilden som delats på Facebook av många, bland annat en åländsk lagtingsledamot.
Bilden föreställer ett tvillingspar i livmodern.
– Hej, bror! Tror du att det finns liv efter födseln? Tror du på Mamma? frågar det ena fostret.
– Nä, jag tror inte på sånt, jag är ateist. Jag menar, har du någonsin sett Mamma? svarar det andra.

Så hamnar vi hos kontext och argument igen. För mig är en bild på två konverserande foster löjlig. För någon annan är den tydligen ett relevant argument.

Annakaisa Suni