Ja tack till fack
När gymnasiet nu börjar ligga några år bakom mig och vänner och bekanta har fått ta jobben längst ner i arbetshierarkin är det mig mycket förvånande att arbetsrätt inte figurerar mer flitigt i gymnasieutbildningen. Jag kommer ihåg betydligt fler entreprenörskapsfloskler än konkreta arbetsrättsvillkor från min tid i Ålands Lyceum.
Jag hoppas det är bättre i yrkesgymnasiet, för nog är det en aningen naiv förväntan att varenda lussestudent ska starta eget företag. Verkligheten är sådan att egenföretagande är en arbetsform som passar de flesta illa och faktum är att de allra flesta som gått lusse inte kommer att starta ett eget företag.
Vänner och bekanta sliter för bemanningsföretagen med att städa, riva ben ur lax och andra i folkmun så kallade skitjobb. Det må vara att jobben är tunga och tråkiga. Det värsta är ändå osäkerheten, de vet inte från en dag till den andra om bemanningsföretaget kommer att ringa och ge dem jobb eller inte.
Några lektioner arbetsrätt vore på plats redan i högstadiet. Jag efterlyser enkla praktiska kunskaper så att man inte kan bli lurad med obetalt provjobb, extra långa prövotider, ogiltiga uppsägningar och så vidare.
Den nionde januari ska lusses elever få lyssna till bankdirektör Jan-Erik Rask eftersom ”Till skolans uppgift hör att arbeta med företagande och entreprenörskap”. Fint så, men jag undrar när ABF eller facket får tala till lyceisterna om anställningsförhållanden, fackförbundets roll i en säker anställning eller något annat ämne med fötterna närmare jorden.
Personligen tycker jag det är skrämmande att närma sig slutet av sina studier och början av arbetslivet i en tid då otrygga anställningar på bred front hyllas och maskeras med slagord som ”flexibilitet” och ”rörlig arbetsmarknad”.
Nej, jag hoppas på en facklig renässans. Facket kan både ställa krav och formulera progressiva lösningar på samhällsproblem.
Ett starkt vårdfack kan ställa rimliga krav på lika lön och arbetsförhållanden som i mansdominerade branscher. Men de kan också bistå med progressiva idéer om hur vård och omsorg ska organiseras då de vårdbehövande blir allt fler.
Starka industrifack kan hålla bemanningsföretag i schack och fundera ut nya sätt att hantera topparna och dalarna i industrins beställningar. En starkare global fackrörelse kan sätta stopp för de multinationella företagens hänsynslösa arbetskraftsexploatering i fattiga länder och formulera nya typer av avtal som kan begränsa deras framfart.
Innovation kommer inte bara från entreprenörer och egenföretagare. Det står att skapas också i samarbete och facklig organisering.
