DELA
© Nya Åland

Ja, jag gillar ketchup

Jag har tydligen exeptionellt välutvecklade smaklökar. Den slutsatsen har en till mig närstående person dragit nyligen.
Nu ska jag förklara på vilket sätt den här teorin om att mina smaksinnen är mycket mer förfinade än andras, kom till.

Det främsta argumentet är min förkärlek för ketchup. Jag vågar påstå att jag älskar ketchup. Inte till all mat, inte alls.
Men till vanliga grejer som spaghetti och korv och sådant. Inga konstigheter kan tyckas. Men i min vänkrets finns en del finsmakare som länge lite elakt har ansett att jag, bara för att jag gillar ketchup då alltså, är som ett barn. Har ni hört en sådan förolämpning!
Jag har tröstat mig med att min bror, som är fyrtio fyllda, också gillar ketchup. Men eftersom vi bor i olika städer kommer han sällan till mitt försvar.

Vidare har jag aldrig gillat rå lök. Den där fräna, stickiga löksmaken växer i munnen och kittlar mina kräkreflexer. Äter man en sallad på ett café får man ofta stora högar med rå rödlök ovanpå. Rå lök är bland det vidrigaste jag vet, så jag sitter alltid där med min salladstallrik och petar bort den.
Det gäller alla löksorter förutom vitlök. Även detta är en orsak att kalla mig barnslig, uppenbarligen. Att jag med god aptit äter både oliver och musslor och annat som barn normalt kanske inte gillar, är det ingen som tar notis om.

Sedan är det det här med min matkonservatism. Enligt en person (vi kan kalla honom min sambo) är jag en mattaliban av rang. Jag gillar invanda, hederliga och beprövade recept. Jag är ingen höjdare i köket ändå, så varför ska jag ställa mig bakom grytona och experimentera?
Det överlåter jag åt honom som jag bor med och visst, jag kanske knorrar lite först när han säger att han vill testa någon ny het krydda från Guatemala ihop med en kryddig lammkorv och en exotisk röd quinoa. Eller en mexikansk ceviche på rå bläckfisk och koriander. Exemplen är oändliga.
Hursomhelst, det brukar oftast bli riktigt gott och jag äter för det mesta med stor aptit.

Efter att ha stått ut med mina så kallade barnsliga matvanor under några år har han nu alltså kommit fram till att de måste bero på att jag har mer förfinade smaklökar än andra. Förmodligen förnimmer jag komplexa och extra utstuderade smaker som andra människor inte känner av.
Det är därför jag fortfarande gillar ketchup fast andra vuxna då tydligen har lämnat den röda såsen bakom sig. Det är därför jag petar bort löken – ni andra kan helt enkelt inte känna samma djuplodade löksmak som jag!
Det känns bra att jag nu har fått en diagnos att hänvisa till när någon kallar mina matvanor för barnsliga.

Minna Wallén