Invaderade av äckelkryp
Vi är invaderade i mina hemknutar. Invaderade av riktiga otäckingar – bruna, slemmiga, läbbiga varelser.
Hela sommaren har jag hört folk i byn klaga över odjuren som förstör och äter upp allt gott i trädgårdarna. Mördarsniglar…
Såna eländiga varelser har vi numera i omåttliga mängder snart sagt överallt i byn. Ännu har jag inte sett någon på tomten kring huset, men längs utfallsdiket på åkrarna krälar de omkring och förökar sig i parti och minut.
Det har alltså uppstått ett nytt, delikat problem. Hur göra sig av med dem?
I en trädgård kan man ju gå och plocka, även om det är både jobbigt och retfullt, men vad gör man när åkrarna blir fulla av de eländiga krypen? Jag oroar mig inte så mycket för att de äter upp grödorna, jag bekymrar mig mest för kalvar och kor. Och deras hälsa.
Ruttna mördarsniglar i ensilaget lär inte vara någon höjdare precis. Knappast gott och absolut inte hälsosamt. Jag har hört om förgiftningsfall i Sverige där djur som ätit förstört foder blivit svårt sjuka.
Goda råd brukar som bekant vara dyra. Och är de dyra gäller det också att de fungerar. Hittills har jag inte hört något tillräckligt bra råd hur man gör sig av med eländet. Nematoder talas det om, men hur möjligt är det och hur dyrt?
Den som ännu inte råkat ut för den spanska skogssnigeln rycker förstås på axlarna åt problemet, men alla som drabbats vet att det är riktigt besvärligt.
Hur som helst blir man mordisk själv, när man knappt vet var man ska sätta ner fötterna för att inte trampa på ett slemmigt odjur. Visst vill jag trampa ihjäl dem men det hjälper ju inte, de måste bort helt och hållet från markerna, det är det enda som gäller. Men hur???
Det börjar kanske bli dags för myndigheterna att bry sig. Vi vanliga dödliga behöver expertråd, kostnadsfritt. Om husdjuren blir sjuka av förgiftat foder blir förlusten min. Jag får betala dyra veterinärräkningar och i värsta fall kan jag förlora flera djur.
Myskankor i alla ära, men jag vet inte om de samsas ihop med kor. Eller tvärtom, ankorna kanske inte har något emot kossor, men kossorna skulle med all säkerhet ha något emot ankorna och då blir inga sniglar slukade.
Förresten hur hägnar man in ankor på en åker?
Men om det blir riktigt rysligt kallt i vinter, minus tjugofem eller så, i ett par månader – skulle inte det knäcka snigelbeståndet? Kalla vintrar minskar ju på andra små otäckingar som fästingar.
Rätt ska va rätt eller hur? ”Jättetjuren” på Limnäs gård som vi hade på bild i tidningen i måndags är ingen jätte ännu riktigt, men han väger nog betydligt mer än 150 kg för det. Jag tippar på cirka 500 kg levande vikt – ungefär.
Jättetjur blir han säkert om några år.
Litet fel blev det också beträffande faderskapet. Han har haft bara femton brudar den här säsongen, men till nästa sommar får han det jobbigt värre med 40 kossor att ta hand om i hagen. Men det ryms 60 kor i Limnäs nya lagård, när besättningen är fulltalig.
