DELA
© Nya Åland

Inte på räls

I slutet av augusti förra året gick flyttlasset från Åland till Småland. Halva mitt liv flyttades från barndomshemmet i Geta till en källarlägenhet i Kalmar. Det kommande året skulle innehålla universitetsstudier i journalistik och medieproduktion. Det var det enda jag visste.

Mamma och pappa åkte hem, jag överlevde den fruktade nollningen och mitt nya och självständiga liv fick sin början. Veckorna gick och det var inte alltid det lättaste att veta vart man skulle ta vägen eller vem man skulle umgås med. Det tar tid att hitta sin plats. Min äldre kusin sa till mig, ”Ida, försök bara att tacka ja till allt, bjud in folk på små middagar och gå på några töntiga fester. Guldkornen dyker upp.”

Med de orden tog jag mig igenom den första tiden långt hemifrån. Ibland kom de dagar då jag bara ville hem. Hem till min säng och till mammas mat. Därför tog det inte speciellt lång tid innan jag bokade min första hemresa. Fem timmar med tåg inklusive ett byte, passa in det med bussen till båten och slutligen gå i land på paradisön.

Första turen hem blev något jag sent kommer att glömma, och heller aldrig göra om.

Tåget skulle gå klockan 12.59. Tidspessimist som jag är var jag på plats en hel timme i förväg. Tänkte att det kan vara svårt att hitta rätt perrong och rätt tåg. Väl där såg jag att det bara var två perronger, så jag tänkte att detta ska nog gå bra. Jag satte mig på en parkbänk och njöt av septembersolen och en kaffe. En äldre dam frågade mig om jag visste vilket tåg som gick till Emmaboda. Som nyinflyttad visste jag inte exakt var Emmaboda ligger, men jag antog att det är någon liten håla längs med vägen upp till Stockholm. Jag sa att jag själv skulle åka till Stockholm och hon berättade att Emmaboda ligger på vägen. Vi väntade på tåget tillsammans och jag fick höra om allt ifrån barnbarn och tandläkarbesök till fabriksnedläggningar och äldrevård.

Klockan närmade sig avgång och vi gick mot tåget vid perrong två. Direkt innanför dörren möttes vi av konduktören som frågade vart vi skulle. Jag svarade ”Stockholm”. Konduktören pekade ut och sa att tåget till Stockholm skulle gå från perrong ett. I samma sekund hörde jag signalen för bommen som gick ner vid spåret. Tåget till Stockholm åkte iväg – utan mig.

Tur i oturen gick nästa tåg en timme senare, och jag kom hem till mammas mat.