DELA
© Nya Åland

Ingen glassorgie utan motion

Vad tycker ni? Ska jag återuppta min framgångsrika karriär som Nyans officiella bantare?
Alla tecken tyder på att det är dags. Jag är tillbaka i mina gamla spår. Cykel till jobbet året runt men det är en så kort sträcka att inte ens jag kallar det motion. Det blir mycket sitta vid skrivbordet och när dagen är slut räcker det med litet snålblåst eller ett vadderat brev med den remastrade versionen av Graham Parkers ”Squeezing out sparks” för att jag ska hoppa över kvällspromenaden.

I går kväll, till exempel.
Jag inte en tanke på att röra mig mer än nödvändigt. Jo, jag skulle cykla via butiken, köpa glass och godis, och sedan värma resterna av en kycklinggryta och lägga mig i soffan och se så många avsnitt som möjligt av sitcomen ”Arrested development” på dvd.
Det var planen. Men vart hade plånboken tagit vägen? Den fanns inte i den specialsydda plånboksfickan i min pimpade duffel.
Det är ofta aningen råddigt hemma men jag har ett system. ”Jag har inte tappat bort den, jag bara inte hittar den”, är min förklaring varje gång jag ringer till redaktionen fem före nio och säger att jag blir försenad för att cykelnyckeln inte ger sig tillkänna. Nu letade jag på alla fem platser i lägenheten där jag lägger ifrån mig prylar men kammade noll. Kanske plånboken ligger på redaktionen, tänkte jag. Där är den trygg tills i morgon.
Men vänta, har jag kontanter till godis och glass? Jag grävde i fickor och skrivbordslådor och hittade bara ett par euro. Det räcker inte!
Jag ringde till redaktionen och tack och lov, Björkroos hittade plånboken på golvet vid mitt skrivbord. Yes!
Jag cyklade tillbaka till Nyan och hämta den. Det kändes som om Gud hade läst mina tankar tidigare på dagen och bestämt sig för att jag åtminstone ska få litet motion innan jag lägger mig på soffan.
Vid sjutiden kom jag hem med fångsten från Sparhallen. Kvällen blev som jag hade tänkt mig.

Jag fick beröm för min energiska stavgång av Smeds som körde förbi mig på Klintvägen i söndags.
Det har slumpat sig så att hon sett mig på i stort sett varenda runda jag varit på på sistone så hon har möjligen en felaktig bild av min motionsfrekvens. Inte mig emot!
Vi känner det inombords båda två, behovet av att göra något nyttigt i vinter. Nästan lika starkt som suget efter Pirkkas Magnumglasskopior i sexpack.