DELA
© Nya Åland

Infantila övningar

Kalla det Änglamarken eller Himlajorden om du vill. Lemland eller Lumparland. Men de kallar det för Landet.
Det lätt vemodiga, längtansfulla tonfallet placerar benämningen i samma kategori som uttrycken ”en riktig man” och ”en riktig kvinna”.

Det råkar nu
vara ett biologiskt faktum att män, till skillnad från nyfödda, äger förmågan att producera tårvätska. Men en riktig man gör det inte, även om han kan. På liknande vis är nyfödda de enda som saknar hår på kroppen, ja, förutom cancerpatienter.
Men en riktig kvinna gör ett litet trick med tempusformen, och håret hon har blir till något som hon hade.

Kort sagt
handlar denna kategori mer om vad du låter bli, än om vad du kan eller har.
Det handlar inte om det där utanför oss själva, någonting mätbart och konkret. Kalla det Verkligheten eller Sanningen om du vill. Det handlar i stället om drömmen.
Män drömmer om riktiga kvinnor, kvinnor drömmer om riktiga män. Barn drömmer om att bli stora. Vuxna drömmer om att bli barn på nytt. Stadsbor drömmer om landet, men om vice versa gäller törs jag inte säga. Jag törs dock påstå att sällan drömmer den som bor i periferin om att bo ännu längre ut.

Någon skulle
med visst fog kunna påstå att Landet, precis som staden, utgörs av en kommun och styrs av kommunalråd. Då talar de kanske om Geta, men inte om Landet. Landet består av snickarglädje och styrs av ett smultronstrå.
Alla har semester. Det är alltid sommar. Om det skulle uppstå en situation med snö och is, ta dig genast därifrån! Då är det inte Landet!

Den nedlagda
skolan, banken och vårdcentralen utgör inga problem. De finns ju faktiskt inte? Hjärnspöken fördrivs enkelt med ett par pelargoner. Helt förvissad om att du är på Landet kan du vara först när saften smakar precis som när du var liten.
Du är liten. Landet är din godnattsaga. Nu släcker vi. Och Landet är ett enda stort mörker, innanför skallbenet.

Sofie Nohrstedt