Ibland förlorar man
Visst kan det kännas bittert att hamna på adertonde plats om man under månader byggt upp en guldhysteri, men vissa reaktioner på motgången i schlager-EM är aningen pinsamma.
Enligt Aftonbladets första sida säger svenska folket ”Lägg ner skiten” i världskrigsrubrik. Inne i tidningen rasar läsarna: ”Jag är skitförbannad. Det är bara politisk propaganda.” ”Låt östländerna ha sin egen lilla melodifestival!”. ”Bojkotta hela jävla skiten.”.
Reportern Markus Larsson skriver: ”Festen är över. Tävlingen går inte att rädda. Svågerpolitiken tog till slut livet av schlager-EM.”
Smått komiskt var det att lyssna till den SVT-kommentator som tyckte att ”östländerna” och ”baltstaterna” röstade för mycket på varandra, men sedan i nästa andetag förväntade sig att Sverige skulle få full pott av de nordiska grannarna, vilket man i stort sett också fick.
Ändå är det ju inte länderna som röstar utan enskilda tittare och lyssnare. Och hur förklara att Serbiens vinnande låt och många andra ”östlåtar” (som till exempel Ukraina) fick massor med poäng i ”västländerna”?
Naturligtvis är intresset för att delta och rösta oerhört stort i de nya länder som nu kommit med sedan järnridån föll och EU utvidgats. Geografiskt ligger flera av dem för övrigt i Centraleuropa och en del sträcker sig till och med väster om Finland och Sverige. Men till detta kommer att den musik som skrivs i de här länderna känns ny och fräsch jämfört med den traditionella nordiska och ”västeuropeiska” eurovisionspopen.
Beträffande Norges bidrag (som inte gick till final) har en kommentar i radion stannat i minnet: ”Det är lite av salsakurs för hemmafruar över låten.”.
Ola Salo i The Ark citerades i gårdagens tidning av Nyans David Lindström: ”Östländerna tar tävlingen mer på allvar. De är helt enkelt bättre än vi. De skickar modern MTV-pop. Västländerna får skärpa sig helt enkelt.” Finlandssvenska TV:ns Thomas Lundin sade samma sak redan efter semifinalerna: ”Sluta gnälla, åk hem och skriv bättre låtar”.
Framför allt skulle det vara klädsamt med lite mindre ord och lite färre nedsättande kommentarer om ”öst”. Framför allt måste man lära sig att förlora.
Finland kan man säkert kritisera för en massa saker, men vi har åtminstone genom åren fått lära oss att inte ha för höga förväntningar. ”Vårt land är fattigt, skall så bli, för den som guld begär”, skrev redan Runeberg. Många kommer också ihåg Prihas konstaterande i Väinö Linnas ”Okänd soldat” när vapnen hade tystnat 1944: ”Rådsrepublikernas förbund vann, men det lilla sega Finland kom in som god tvåa.
Man måste kunna glädjas över en god sjuttondeplats i schlager-EM och ett silver i hockey, konstatera att Marija Seifovics fina ballad tog segern i det första fallet och ett samspelt och laddat Kanada i det andra.
