DELA
© Nya Åland

I would like to thank all my fans

I dag är dagen som Nyan-redaktionen förvandlades – från bastu till vindtunnel.
Det har länge, länge varit hiskeligt hett här upp på andra våningen under plåttaket. Och de få fläktarna som har funnits har det varit lite krig om.
Plötsligt kunde man se någon komma smygandes med en fläkt i famnen, misstänkt kikande runt omkring sig. Alla fönster och dörrar stod på vid gavel, men det hjälpte inte. Jag satt ändå här med knäsvett.
Jag trodde att jag hade peakat i hög arbetstemperatur när jag rensade ogräs i ett växthus en sommar, men icke. (Risk för eventuell överdrift här.)

Men så i morse fick vi höra att det åter fanns några av dessa tekniska under att köpa på Åland. Genast skickades någon ut för att kolla läget, och kom hem med fem nya fläktar.
Efter lite om och men hade de monterats, och nu blåser det ordentligt här. Folk sitter med ansiktena bara millimeter ifrån de surrande apparaterna, i hopp om att få någon slags svalka.
Det flaggar och prasslar friskt i pappershögarna som ligger på skrivborden, och håret har börjat stå lite på ända.
Egentligen vet jag inte om det är så himla mycket svalare, den varma luften vispas väl mest runt i rummet. Men det känns i alla fall lite bättre.

Jag tillhör den typen av personer som får lite panik när det blir för varmt.
Till exempel när jag sätter mig i bilen med svarta säten, som har stått i solen hela dagen. Då vevar jag ner alla rutorna i ilfart och slår på fläkten (air condition, vad är det?) som otacksamt flåsar brännhet luft i ansiktet på mig.
Häromdagen hade jag en lite incident när jag bara skrek rätt ut för att det var så varmt, och nog skrämde slag på en gubbe vid vägkanten.

Ett annat tillfälle för panik är när jag ska spela in tv-nyheterna i studion. Jag vet inte om ni inser hur varmt det blir där uppe, i klädd kavaj, framför en hög med starka lampor.
Ibland händer det också att jag har någon tanke om att jag inte vill se helt svettig och ofräsch ut. Lösningen jag brukar satsa på är att hetsa upp mig otroligt och vifta runt som en tok. Det är inte en helt optimal lösning.
Nu smider jag dock planer på att sno med mig en av de här nya fläktarna nästa gång det är dags.

Nu sitter säkert några och tycker att jag är oresonlig som klagar på värmen, och det kan ni väl få tycka. Jag hymlar inte med att jag tänker klaga på kylan om det blir minus 25 grader i vinter också. Det tänker jag absolut göra.
(P.S. Rubriken är en ordvits, humorn har jag svettats bort för länge sedan.)

Josefin Grunér