I väntan på något
Vi tillbringar en herrans massa tid med att göra inget annat än att vänta på ett klockslag, en ankomst, en sidladdning, ett samtal eller vad det nu kan tänkas vara. Dödtid vi inte utnyttjar.
Datorerna är onekligen tidsbesparande om man ser till hur allt fungerade förr. Men det ger oss också krav på att allt ska gå undan. Få har inte upplevt frustrationen i att vänta på att en hemsida ska laddas klar, att en bild ska läggas upp eller ett dokument plockas bort. I arbetets tidspress finns det inte ord för den vrede som bubblar upp om datorjäkeln dessutom bestämmer sig för att åtgärden varit ogiltig eller helt sonika bara lägger av. Det hjälper inte att trippelklicka sig till en lösning. Omstart, ny väntan.
En annan plats där vi lär oss tygla vår rastlöshet är flygplatser och hamnterminaler. Bagage, personer och pass ska visas upp ett par timmar innan avgång när en resa utomlands vankar. För oss ålänningar finns det dessutom en risk för att många fler timmar spenderas i terminalen eftersom båtavgångarna inte alltid klockas in så perfekt att vi anländer till Arlanda just när incheckningen öppnar. Och då har vi redan spenderat en lång väntetid i Mariehamns rederiterminaler, ombord på färjan, i väntan på bussen på Cityterminalen och så vidare.
Och för att inte tala om alla köer vi står i. Hur många gånger har inte du velat slå dig ner i kassan på närmaste livsmedelsbutik när de bara öppnat två och köerna börjar sträcka sig tiotals meter bakåt? Ännu värre är det om du bara råkar stå där med en påse potatis du glömde inhandla när du var och handlade för någon timme sedan. Vad hände med snabbkassorna? Max tio varor? Storhandlar alla andra ålänningar jämt utom jag?
Jag bär omkring ett häfte i min handväska som jag brukar plocka fram när väntetiderna är långa. Någon gång kanske det resulterar i ett alster eller ett dagboksinlägg, en annan gång i en salig blandning taskigt ritade streckgubbar och blommor. Det ger åtminstone tillbaka lite av väntetiden i något annat.
Men det är ju sällan tal om att dra fram anteckningsblocket i kassakön eller under biltvätten.
Förmodligen är stressen över den outnyttjade väntan en produkt av den moderna människan. Frågan är om inte många psykologer har en stor nöt att knäcka i utbrändhetens kölvatten av en ständigt vilande frustration över att allt går så fördömt l-å-n-g-s-a-m-t.
Kanske har du bara skummat genom den här spalten, precis som jag gjort med så många texter genom åren. Det går helt enkelt inte tillräckligt snabbt att komma fram till kärnan. Ögat snappar upp de intressanta avsnitten och registrerar dem, medan många andra ord går till spillo. Det är inte bara en och två som fascinerats av ljudböckerna – eftersom de plötsligt upptäcker avsnitt de inte alls registrerade när de en gång faktiskt läste boken.
I väntan på Godot. I väntan på något.
