DELA
© Nya Åland

I telefondjävulens grepp

Jag har blivit med smartphone. Jag vägrade länge, tänkte att min gamla mobil fungerade alldeles fint och att jag inte behövde sådana nymodigheter (i kombination med att jag absolut inte hade råd förstås, de kostar ju skjortan de där grejerna!).
Men så hände det en dag att en telfonförsäljare ringde i min gamla uttjänta telefon. Han undrade om jag kanske ville byta ut mitt hopplöst omoderna och under stenåldern införskaffade kontantkort och istället satsa på ett riktigt abonnemang.

Till saken
hör att jag är värdelös, säger värdelös, på att direkt säga nej till telefonförsäljare. Otaliga gånger har jag varit nära att köpa på mig diverse praktiska saker så som kalsonger (!) och larm. Eller ingå elavtal och börja pensionsspara i fonder. Eller skaffa ett bredbandsabonnemang fast jag redan har ett.
Jag brukar tänka att när nu säljaren har gjort sig besväret att ringa och han eller hon faktiskt bara gör sitt jobb, kan jag åtminstone lyssna till vad de har att säga.
Fast jag innerst inne vet att jag inte ska köpa något alls. Personer i min närhet brukar säga att det är att göra säljarna en otjänst eftersom de hade kunnat lägga tiden på någon annan kund istället, som faktiskt köper något.
Antar att de har en poäng.

Nåväl, den
här säljaren i alla fall. Han lyckades till slut sälja abonnemanget till mig och ”på köpet” fick jag en ny, fin smartphone med blänkande skal och display stor som en liten dator. Jag hade lovat mig själv att aldrig bli en sådan där som sitter med mobilen ständigt uppkopplad på internet för att stilla ett ständigt informationsbehov.
Många gånger har jag grälat på mina vänner för att de försvinner in i sina telefoner och ut ur våra samtal. Nu är jag, förstås, exakt likadan själv. Telefondjävulen har slagit sina klor i mig.

Instagram och
Facebook är mina två största internetlaster just nu. Och så är det ju vanliga mailen, Twitter, tidningsapparna och Wordfeud. Bland annat. Tiden räcker nästan inte till!
Man glömmer att det är långt förbi läggdags eftersom det man förtvivlat försöker få till göttiga bokstavskombinationer, vaknar med grus i ögonen och slänger sig över telefonen för att kolla dagstidningarnas nyheter. Under dagen försöker man desperat klämma in WhatsApp-meddelanden och Instagramflöden.
Lyssnar inte när folk pratar. Försummar sina relationer. Nåja, så farligt är det förstås inte. Inte än…

Just nu,
när jag befinner mig här på Åland, fungerar som tur är inte min smarta telefon utanför föräldrahemmets trådlösa nätverk. Jag tackar min lyckliga stjärna för det och umgås med mina vänner istället.
Ingen telefon i världen slår dem, hur smart den än må vara.

Minna Wallén