DELA
© Nya Åland

I den trygga syster-famnen

I helgen träffades jag och mina tre systrar och alla våra döttrar (varsin) i Stockholm.
Först var vi på japanskt spa i ett dygn, sen på shopping-bonanza, sen på hemlagad matorgie.

Mina systrar och jag bor i varsin stad. Vi jobbar med helt olika saker och träffas bara några gånger i året. Våra barn pratar alla olika dialekter av svenska. Våra föräldrar har alltid bott i Jakobstad, och kommer inte att flytta därifrån.

När vi skrudat om oss i spa-anläggningens identiska badrockar och tofflor, och när vi satt nakna på pallar och tvagade oss med tvättlapp (när man inte är där känns det fånigt, men det var fantastiskt skönt), och när vi låg i den porlande ute-poolen, var det som om allt ovidkommande skalats bort.
Det var vi, i våra kroppar, tillräckligt gamla för att inte längre plågas av våra otillräckligheter. Som när man var barn och ännu inte uppfattat att det finns något med kroppen som kan vara fel, utom om den inte fungerar.

Våra döttrar, vackra och släta och fina, nöjer sig inte med våra kärleksfullt beundrande blickar. De söker annan bekräftelse, så som vi gjorde.
Men för oss har äntligen tiden kommit när vi kan vara tjocka och mjuka och gapskratta med huvudet bakåtslängt och inte ens förklara att vi nu tar lite till av den fantastiskt smöriga äggröran vid frukosten.

Det är svårt att förklara utan att bli banal, men med mina systrar kan jag på ett grundläggande sätt inte göra fel, och den famnen är min allra första. En hög av armar och ben på golvet i vardagsrummet, under samma täcke i sängen när jag berättade en saga, min minsta systers doft när hon var baby, och aningen av den doften som hon ännu har kvar.

Systerskapet, det är ibland ett helsike av frätande kritik, genomträngande blickar och en livslång skuldfördelning över oförrätter från yngre stenåldern. Ibland blir det bara för mycket. Ju äldre jag blir desto mindre blir det så, och desto mera en famn att vila i, en gemenskap som inget kräver, men som känslomässigt är som fuktgivande kräm på livets brännsår.

När vi lämnade spa-hotellet för en shoppinggalleria gled jag i flera timmar omkring med lite hasande toffel-steg, och lutade huvudet mot en systers axel. Tillfreds.

Nina Fellman