DELA
© Nya Åland

I de morgonpiggas tyranni

Nyligen hände det igen. Telefonen ringde kl. 08.17. En vänlig receptionist ville hjälpa mig med en sak. Rent fysiskt var jag vaken. Jag hade kläder på kroppen och hade till och med knäppt igång äggkokaren (jo jag har en sådan. Fick den i julklapp. Den funkar bra. Jag gillar den).
Frågorna jag fick i telefonen var inte svåra och jag avkrävdes heller inga svåra svar. Men klockan var 08.17! Jag stod rådvill i morgonmörkret och funderade om det faktiskt är så att 08.00 fortfarande är den formella starttiden för mänsklig dagverksamhet?
Förväntas det att alla människor med vanlig dygnssrytm ska vara up and running vid den tiden på dygnet? Att allt ska funka perfekt med start klockan 08.00 PIP?
Jag tror inte det.

För några år sedan publicerades en studie om att det finns genetiska orsaker till att man är morgonmänniska eller kvällsmänniska. Jag har inte den studien framför mig så jag återger den med en viss reservation för att det är ur minnet.
Tydligen är vi indelade i två grupper: de som är pigga på kvällen och trötta på morgonen, och de som trötta på kvällen och pigga på morgonen. Orsaken till denna uppdelning går tydligen att härleda till den tid då grottan var vårt bo och faror lurade runt hörnet. Vissa i gruppen hade till uppgift att vaka och spana så att inget ont hände på natten. På dagen sov vakterna medan de andra samlade in föda.
Denna uppdelning skulle enligt forskarna fortfarande finnas i vår genetiska koder.

Dock hände det sig med tiden att vi inte i lika stor utsräckning, åtminstone inte överallt i världen, måste ha dessa väktare på natten. Däremot behövdes industriarbetare och tjänstemän. Det var alltså bara att klättra ner från vakttornet, ”ändra” dygnsrytmen och börja stiga upp klockan 08.00 PIP.
Lättare sagt än gjort. På morgonen ringer den krävande klockan men tyvärr har inte alla den effektiva Skalmans sovklocka som gör att tröttheten kommer i tid på kvällen.

En gång i tiden gjorde jag ett desperat försök att finna vetenskapligt stöd för min rätt att vara trött på morgonen. Jag försökte få tag i den där rapporten genom att ringa till det danska regeringskansliet (jag har fått för mig att rapporten kom från Danmark).
Jag frågade om växeltelefonisten kände till en rapport om morgontrötta människor. Till min förvåning hade damen i luren faktiskt hört talas om den men hon kunde inte dra sig till minnes var.

Man kan ju tycka vad man vill om den nyss nämnda studien. Kanske dess främsta användingsområde är just för sådana som vill ha argument att sova längre på morgnarna. Men OM den stämmer så lever vi vakter (jag hör ju dit) i de morgonpiggas tyranni.
Jag börja göra mitt uppror genom att inte ha telefonen på innan klockan. 09.00.

Alfons Röblom