DELA
© Nya Åland

Höst eller vår, tecknen förvirrar mig

Ett tydligt vårtecken som man märker här i stan är motorcyklarna. När man plötsligt känner marken och magtrakten vibrera och någon minut senare hör det puttrande-brummande ljudet av tvåhjulingar med mycket bakåtlutat ryggstöd som blänker vet man att våren är här.
Då kan man redan ha hört det skärande öronbedövande ljudet som efter någon minut följs av en färggrann projektil på två hjul som kör om hela bilkön på nya Godbyvägen utanför Nyans redaktion.
Tjohej, då är det dags att ta fram solglasögonen och lågskorna, för då är det vår.

Barnens
fräknar på näsan är det första vårtecknet jag reagerar på, men det är väl typiskt för en förälskad mamma. Först därefter höjer jag blicken och ser att snön smälter bort.
Nu när det är vår inleds också kampen om att få barnen att behålla vinterstövlarna på tills snön från skolgården smält. Till slut får man ge efter och hoppas att genomdränkta skor och strumpor ska ”do the trick” och få barnen att inse att våt snö är…just det, våt!
Ett inte så trevligt vårtecken är att inse att ens egen sommarkollektion krympt igen, för kanske tionde året i rad. Kvaliteten på kläder är inte vad den varit.

När det
verkar som om det är mer vatten på isvägen än under är det känns det också som vår. Och framförallt dags att hålla bilen på land.
Ett nytt vårtecken för mig är också den glada trudelutt som glassbilen spelar. Det är som att höra de första morgonfåglarna i mars. Fast det här blåa fågeln sjunger på kvällen.

De vanliga
vårtecknen börjar man blir så van vid när tiden snurrar allt fortare så att man knappt märker dem: alla världens fåglar som dyker upp och sjunger i kör, postorderkataloger med vår- och sommarkollektioner, snön som smälter och blommor som blommar. När man varit med i gejmet i över 40 år vet man att det bara är en kort tid man kan njuta av detta. En blinkning och man ser fågelstråken bege sig söderut igen medan man själv sitter och kliar på gamla infekterade myggbett.

Men en
sak som förvirrar mig i all våryra just nu är att Åland verkar ha drabbats av en höststorm. Det blåser varje natt. Skidor och pulkor som jag samlat ihop ligger varje morgon utspridda över halva min stadsdel. Därför kan jag inte ta de vårtecken jag ser på så stort allvar. En höststorm slår alla vårtecken.
Så behåll långkalsongerna på, ännu är det inte vår!