DELA
© Nya Åland

Hon framför mig i kassakön

Hon stod framför mig i kassakön en dag.
En kvinna ungefär i min ålder, men hårdare sliten. Stor, bullig om magen, klädd i en tämlig smutsig långkjol och något stort och flödande upptill. De dammiga fötterna i ett par väl ingådda sandaler.

bandet stod en tetra saft, ett paket kakor med körsbärsfyllning och ett paket cigaretter. Hon betalade med två pantreturkuponger och lite småmynt. Mynten räckte inte, så hon plockade bort kakorna.
Sen gick hon till spelautomaten bredvid kassorna och spelade bort de sista mynten.

Man ser dem ju ibland, och man undrar över deras liv och belägenhet. När jag betalade mina frysta luncher och min påse med nektariner tänkte jag några sekunder att jag skulle be att få kakorna som stod där bredvid kassan, betala för dem och ge dem till henne.
Sen vågade jag inte. Kanske hon hade blivit arg.

Det som egentligen grep mig mest under detta icke-möte, var hennes fötter.
Jag såg att hennes tår såg precis ut som mina, i proportioner och form. Jag kände mina egna fötter i skorna, och precis hur hennes tår kändes i sandalerna.
Allt annat kanske skiljde oss åt, men vi stod på likadana fötter.

Jag hoppas att hon inte alls ville ha mina omsorger, och att hon skakat av sig min medkänsla om jag vågat visa den. Jag hoppas att min reflexmässiga men ofullbordade välgörenhet var något hon hade skrattat åt, och att hon hade visat mig fingret och kallat mig något fult om jag kommit med det där billiga kak-paketet.

Det finns sådana lager av över- och underordning, makt och vanmakt, i varenda litet möte. Hennes liv, med cigaretterna och saften, är kanske gott, fast hon inte har pengar. Vem är jag att säga något om hennes val av kakor. Vem är jag att komma dragande med mitt välbeställda medlidande och tycka att jag är bättre för att jag betalat dyra pengar för något jag tror är en rättvisemärkt tröja.

När jag sitter vid datorn igen, är det varmt. Jag sparkar först av mig skorna, sedan strumporna. Mina nakna fötter, mina tår. När jag nyper om pek-tån, mellan trampdynan och den första leden, vet jag att det känns precis som hennes.

Nina Fellman