DELA
© Nya Åland

Hjärtat i halsgropen i Kroklund

Jag trodde att den var kommen. Min sista stund på jorden.
Jag och W kommer körande i en kurva strax före Kroklund. Vi pratar antagligen fotboll, för det gillar W. Om jobbet, för det gillar jag. Eller om morgondimman över åkrarna, för den gillar vi båda.
Jag ser flakbilen på långt håll. Den kommer i möte och håller god fart. Den är svart med en företagslogga på sidan.
I kurvan kommer bilen över på vår sida, genar, det är en backe så föraren ser oss inte förrän i sista stund.

Man hinner
tänka mycket på ett ögonblick. Lederna låser sig, munnen blir torr, nävarna knyts. Jag konstaterar att det var alltför länge sedan jag hängde med mina föräldrar en kväll. Det är mycket nu.
Sedan är ögonblicket förbi. Chauffören i den andra bilen svänger på ratten och är tillbaka på sin körbana med någon meter till godo innan våra motorhuvar hinner stifta närmare bekantskap med varandra.
– Herrejävlar, säger W.
Jag tänker: ikväll ska jag hälsa på familjen.

Vi kör vidare. Vid Mattssonsutfarten stannar en bilist och blinkar höger istället för att direkt köra in i filen mot stan. Hon tittar åt vänster och höger, vänster och höger. Blink, blink. Det bildas snabbt kö. Folk är otåliga, det är bråttom, klockan är kvart i åtta på morgonen.
Vi har fem bilar bakom oss när kvinnan äntligen försiktigt trycker ner gasen. I mittenfilen kör hela norra Åland som ska in till jobb. De kommer i 100, 110 kilometer i timmen. Snart tar inkörsfilen slut. Kvinnan svänger aldrig vänster. Bilarna lämnar inte plats, vi tvingas nästan ner i diket innan vi kan klämma oss in.
Jag tänker: det är gott att jag lever.

I allmänhet tycker jag att ålänningar är lite läskiga i trafiken. I Dalbo finns det en gamling som brukar snurra åt fel håll i rondellen. Jag struntar i att folk inte alltid blinkar, om de kör 50 på 90-väg eller parkerar över två platser utanför Posten. Jag har själv krockat i Rökerirondellen (med mammas bil) och glömt lägga i en växel som säkerhet när jag parkerade i en backe (mammas bil igen, förlåt). Alla kan vi fela.
Men håll er för guds skull på rätt sida av vägen. Kör åt rätt håll i rondellerna. Och släpp in folk som kommer i högerfilen – även om de har väjningsplikt – innan vägbanan tar slut.
(För övrigt anser jag att promillegränsen för rattfylleri ska sänkas. Där har vår nya trafikminister något att jobba på.)