DELA
© Nya Åland

Herren Sebaot nära Arlanda

Vi är en timme från Kapellskär, i Knivsta, i kyrkan klockan 10.00. Det är fullt med folk, många arbetar här på Arlanda, som högteknologiskt smarta flygledare kanske, nu sitter de och sjunger om Herren Sebaot i långa haranger. De anser sig behöva det.
Många har invandrarbakgrund.
– Vad roligt att ni alla är här, säger prästen. Hälsa nu runt omkring dig, till den som sitter bakom och framför och vid sidorna, säg; ”vad roligt att just du är här”.
Så börjar det.
Psalmtexterna visas med en dators hjälp högt upp på väggen. Det är bra för sången att få sjungas ut med rakt huvud, att folk inte böjer nacken ner i psalmböckerna.

Lekmän, alltså församlingsmedlemmar, kvinnor och män, unga och gamla, läser texterna.
Altaret står mitt i kyrkan. Vi sitter runt och ser varandra och vi ser kören när den sjunger i sina blå kåpor.
Barnen far runt mellan bänkarna. När vi alla efter en stund sjungit att ”Gud blir glad när jag skrattar” och klappat i händerna går de till söndagsskolan och det blir lugnt i salen.

Prästen utstrålar glädje och ber i sin predikan oss att tänka på uttrycket ”den andra kinden”.
– Det står inte någonstans i Bibeln att man ska vara villig att ta emot stryk, betonar han. Det står för att man ska visa att man är en likvärdig medmänniska.
Prästen går runt och berättar. Han demonstrerar på en diakon. Slår man någon med höger hand så slår man faktiskt på – just det – vänstra kinden.
– Du är medmänniska. Tänk på det, uppmanas vi. Med människa.

Lovsången sjungs ”halleluja” spontant i olika stämmor. Alla klämmer i. Sången stiger mot taket.
Och sedan är det dags för fridshälsning.
Man tar den som sitter nära i hand och önskar ”Guds frid”.
Den som blivit hälsad så, öga mot öga, vet att det känns. Innerst inne i hjärteroten.

Konfirmanderna sitter avspända och sträcker ut sina långa armar och ben hit och dit.
De gör korstecknet för bröstet. Ofta. De ser upp och in i prästens ögon när de tar emot nattvarden.
De har också gått i processionen och hjälpt till att duka fram den heliga måltiden och de spelar gitarr och trummor i sången.
Nattvarden firas i kontinuerlig dukning. Nattvardsgästen ger genast efter att ha tagit emot bröd och vin, och gjort sitt korstecken, plats för nästa person. Bredvid hänger liten flicka i knävecken i altarringen.
Sedan vankas kyrkfrukost med korvsmörgås, fil och flingor och kaffe och marängsviss. Församlingsmedlemmar är värdar.

Vi är nära Åland, ändå är det som en helt annan värld. Det här är Svenska kyrkan av i dag. Här ser vi en annan sida av gudstjänsten. En annan del av Jesus.
Vi är 24.000 på Åland som är med i kyrkan. Vad mycket vi kan göra!