DELA
© Nya Åland

Herr redaktören jobbar inte här

Jag har jobbat på Nya Åland sedan 1995, med vissa avbrott (ett par barn, lite tjänstledigheter).
Ända sedan min första vecka på jobb har jag både skrivit ledare och redigerat insändare. Under alla dessa år, och fortfarande, händer det, om inte dagligen så varje vecka, att det kommer insändare som inleds med orden
”Herr redaktör,”

Sedan 1995 har jag tagit bort dessa ord. Dels för att jag inte är en herre. Dels för att läsaren inte ska tro att bara herrar är redaktörer. Dels för att en insändare inte är en privat konversation riktad till en redaktörsperson, utan ett inlägg i en offentlig debatt som både inbegriper kvinnor och män, som inte alla är redaktörer.
Jag gör det reflexmässigt, och tänker knappt på det längre.

Nu ändå, just i dag, kom det en sån, och plötsligt blev jag så innerligt trött på det. Det är väl inte kärnfysik ändå? Kvinnliga ledarskribenter, debattredaktörer och debattörer har existerat i vårt kända universum i tiotals år. Sluta, snälla!

Som förklaring till denna min frustration, gör ett tankexperiment. Vi säger att du är lärare, men det finns folk som i tjugo år envisas med att påstå att du är läkare. Eller du är spansktalande, men några envisas med att prata italienska med dig. Eller, gud förbjude, du är man och vd, och blir konsekvent kallad fru direktör. I tjugo år.
Detta händer inte för att någon är ovetande om hur det verkligen förhåller sig, det bara blir så.

Jag tror inte att denna lapsus är särskilt riktad mot mig eller ens kvinnor i allmänhet. Jag tror inte på konspirationsteorier. Skulle jag det skulle ju skeletten rassla i precis varje garderob.
Det som finns är ett slags intellektuell lathet och tröghet i att acceptera en förändring, att vilja ta till sig att man har spöken i sitt huvud som styr hur man tänker och ser världen. För att rensa ut de spindelnäten måste man bli medveten om dem. Man måste riva sig själv i håret och stirra ner den där bilden av en man bakom ett skrivbord i ek, med en cigarr rykande i askfatet.

Jag sitter bakom ett skrivbord i björk, jag röker inte, och jag är ingen herre. Jag kan skicka en signerad bild om det behövs för att hjälpa till med tankeprocessen.

Nina Fellman