DELA

Havet klär i rosa med fiskmåsar

Mitt båtintresse går i vågor, säger Inga Heller. Precis som med lyriken. Efter fyra dagar på Kobba klintar har det poetiska tagit överhand och hon kan inte annat än låta orden flöda…

Kobba klintar är granne med rymden, himlen, solen och månen. Närmaste granne är havet, nästan som en familjemedlem, en mor, stark, vacker, vild, ombytlig.
Havet vaknar en morgon och speglar sig. Hon kollar läget i alla fyra väderstreck. Hur blir dagen? Vilken klänning ska hon bära? Havet provar den ena dressen efter den andra. En blå, en grågrön, en grön, en gråblå, en svart, en turkos. Aftonklänningar har hon också, både rosa, skrikigt turkos och gul-orangerandiga. Alla är uppseendeväckande.
Kvaliteten skiftar. Siden sammet trasa lump. Tyget kan vara alldeles slätt, som nystruken siden eller platt och grått som aluminium. Det kan vara böljigt, vågigt, randigt, rutigt eller krusigt som kräppapper, ha volanger eller krås i halsen. Rutmönster kan havet också bära, när hon är på det humöret. Eller storveckat med motveck i berg- och dalbanor med branta toppar.
Vissa dagar är det spetskant som gäller, liten och söt och flickaktig spets i halsen, helt oskyldigt ren och vit. Brodyrkanten kan växa sig bredare. Knypplerskan knypplar på. Rätt hysteriskt faktiskt. Rätt vad det är fluffar allt det vita över i kaskader, vågkanterna är balettdansösernas kjolar som spretar åt alla håll.
Mitt i allt – det syns tydligast i stiltje – drar dragkedjan upp eller ner. Det är Rosella – eller någon annan knallröd lipstick-line-båt – eller bleka stolta Silja Europa som öppnar upp vattnet och bildar en uppochnedvänd v-formation bakom sig.
Fiskmåsar är vita pärlor, dillrande örhängen eller darrande halsband.
Förbisvirrande svalor – ja, vi vill ju inte säga skarvar – är mörka armband med berlocker tätt ihop.
En havsörn pryder klänningstyget, en brosch som drar blickarna till sig.
Så beger sig moder Hav ut för att leva en dag till, med klänning och smycken. Hon går för fulla segel. Bort och hem.
Hon lägger sig snällt och tyst varje natt. Nästan.
Hon är behagfull. Men inte alltid. Hon kan få vallningar också. Man måste lära känna henne för att överleva i hennes närhet.
Hon är gladast om somrarna.
Då ler hon lugnt. Ibland.

En hemlighet direkt från gästboken på Kobbarna avslöjas nu: Den 15 juni i år var det inspelning av ”Ensam mamma söker” här.
”Tack för mysig vistelse”, står det, undertecknat av kavaljersgänget bestående av Janne, Håkan, Björn, Mikael och Borre (?).
– Mitt tv-intresse går i vågor, säger Inga Heller, men kavaljersgänget på Kobba klintar måste man se.

Kiki Alberius-Forsman