DELA
© Nya Åland

Har någon sett en fladdermus simma?

Vad gör man när snön viner kring knutarna och man kurar ihop sig i stugvärmen. Kanske dyker något sommarminne upp och pockar på att bli berättat?
Om någon bad mig berätta något som jag särskilt minns från sommaren 2012 så skulle det bli något om upplevelsen av att se en fladdermus simma. Jag vågar nämligen gissa att det inte är särskilt många som sett något sådant.
Så här var det:

Den 20 juni, en vacker
om än lite blåsig dag strax före midsommar, packade jag och makan Siv kaffeväskan och begav oss ned till Lumparstranden i Önningeby. Vi satte oss i solen på berget nere vid vattnet och njöt av dagen.
Plötsligen fladdrade något till en bit över oss, flög pilsnabbt ut över vattnet och tog en runda över en vassrugg ett tjugotal meter ut från stranden. Det var ingen fågel! Så flyger inte fåglar. Det var en fladdermus!
Lite konstigt tyckte vi. Klockan ett på dagen i sol och blåst! Fladdermöss är man väl van att se eller ana i skymningen någon lugn sommarkväll?
Och där är den igen!

Ut mot vassruggen
en gång till, men nu händer något oväntat. Fladdermusen dimper ned i vattnet intill de yttersta vasstråna! Betyder det att vi får vara med om en drunkningsolycka?
Vi spanar mot vassen och plötsligt ser vi en liten svart prick som rör sig mot land.
Den simmar! Fladdermusen simmar!
Skulle den bara ha låtit sig föras med vågorna så hade den flutit förbi. Men den här fladdermusen simmar, kämpar sig snett genom vågorna rakt mot stranden där vi sitter. Efter en stund försvinner det lilla huvudet in under den lilla bergskanten vid vattenbrynet. Vi sitter spända och undrar hur den skall kunna ta sig upp ur vågorna på det hala berget.
Visst kan den det! Där är den plötsligt. Kravlar sig upp och kommer ännu en bit närmare oss. Så stannar den på en solvarm fläck på det släta berget ett par meter från oss och breder ut sina stora vingar, en i taget, för att de skall torka i solen. Kanske behöver den ta igen sig också. Åtminstone ser det ut som om den skulle flämta med öppen mun när den vänder sitt lilla rufsiga ansikte mot oss.

Så håller den på
en god stund. Skiftar från vinge till vinge, flyttar sig litet för att få maximal nytta av solvärmen.
Hur i all sin dar ska den lilla fladdermusen ta sig härifrån, undrar vi. Kan den lyfta från släta berget?
Snart får vi besked. Helt plötsligt bara spritter vår fladdermus till, svingar sig upp och bort.
Vi tittar på klockan. Det har gått nästan en halv timme sedan fladdermusen damp i vattnet ute i vassen.
Vi är två åsyna vittnen till allt detta och vi har fotograferat så bildbevis finns om någon tvivlar.
Frågan som inställer sig är hur unikt detta är. Sker det hela tiden? Hur många har sett en fladdermus simma?

Jan Kronholm