Här fryser vi inte ihjäl
Medan hundratals hemlösa har dött av kölden i östra, centrala och till och med södra Europa har vi i Finland och Sverige inte haft en enda rubrik om att någon här skulle ha strukit med.
Tvärtom. Låga temperaturer är vardagsmat för oss och när kvicksilvret kryper under – 40 grader tar vi in på ishotell eller badar i vak. Vi är tuffa, vi klagar inte och vi kommer framför allt inte på tanken att vi skulle gå och frysa ihjäl.
Är vi supermänniskor?
Åh, nej.
Vi har betydligt färre hemlösa. Vi satsar på fungerande social verksamhet som tar hand om dem som bor på gatan. Vi ger frivilliga människor förutsättningar att orka hjälpa de utstötta i samhället.
Det finns ett ord för det här och det ordet är välfärd. Och välfärd, ja, det är vår belöning för att vi knegar och betalar skatt.
Då jag skriver det här ligger min man med en ny höft i ett uppvakningsrum på sjukhuset. Jag får hälsa på honom senare på kvällen.
Operationen har den senaste tiden haft formen av en frusen skräckklump i både hans och mitt innersta. Att ingreppet rent medicinskt varken är speciellt märkligt eller farligt är en föga tröst för den som står inför det.
Det här vet den kirurgiska enheten på ÅHS. Trots de senaste tidernas nedskärningar, trots personalbrist, trots ökad stress och trots låga kvinnolöner orkar de vitrockade fortfarande göra allt för att lindra en blivande patients oro.
I god tid före operationen skickar ÅHS hem en broschyr med information om vad som väntar. Den tar upp allt från det rent medicinska till praktiska frågor. Den innehåller till och med ett kapitel om sex.
De skickar hem parkeringstillstånd och de frågar min man om han föredrar gröt eller yoghurt till frukost.
Och så ger de honom dessutom en ny höft. Fantastiskt.
Det bästa av allt är det tydliga budskap som varken är tryckt eller uttalat men som kan läsas mellan raderna och höras i alla verbala pauser: Var inte rädd, vi skall ta väl hand om dig, det kommer att gå bra. Vi gör vårt bästa. Du klarar det här.
Tack ÅHS. Ni gav skräckklumpen i mitt inre en kompis, en varm klump av ödmjuk tacksamhet.
Det här heter också välfärd. Jag betalar mer än gärna skatt.
Nu skall landskapsregeringens osthyvlar än en gång dansa för att forma det som så småningom skall heta budgeten för 2013.
Snälla politiker, låt mig förbli en glad och stolt skattebetalare också i fortsättningen. Ge mig min belöning för alla dagar jag har knegat och kommer att knega. Nagga inte på den del av vår välfärd som är den allra viktigaste: vården och omsorgen.
Hyvla inte mera på ÅHS del av kakan. Riskera inte att något som är så bra blir dåligt.
Och snälla, tvinga mig aldrig, aldrig, aldrig någonsin att skriva rubriken: Uteliggare på Åland frös ihjäl.
