Handarbete
Jag har alltid haft den största respekt för dem som sysslar med textilslöjd. Min lärarinna på tvåan i småskolan, Ida Dahlberg, lärde mig att virka en röd toppluva. Med tofs. Och att knyta en hängmatta av manillagarn.
Båda alstren fullt användbara och till glädje under lång tid. Men naturligtvis inget som kunde mäta sig med allt det fantastiska textilhatverk som kvinnor åstadkommit i generationer.
För en tid sedan lyssnade jag med nöje till ett kulturellt slöjdprogram i Sveriges radio, allt medan jag diskade. Det var seriöst och välgjort och handlade också om hur handarbetet gjort renässans i vår tid. Mot slutet, när jag redan diskat färdigt och just skulle stänga radion kom man dock in på något som gjorde att jag spetsade öronen lite extra och dröjde mig kvar en stund.
Man berättade om ett feministiskt handarbetskollektiv i Malmö som gick under namnet Slöjd manifesto, ett syslöjdande nätverk som också höll sig med en hemsida.
Här tog man ställning med virknålen i hand. I radioprogrammet berättades bland annat att Slöjd manifesto inför julen velat åstadkomma ett alternativ till ”julgranskulorna”, kvinnliga motsvarigheter att hänga i granen.
Bliven lite nyfiken letar jag upp hemsidan och det material som låg ute på den före jul och finner att jag inte hört fel.
Man skriver bland annat: ”Julhetsen har börjat. Men frukta icke! Slöjd manifesto delar med sig av sina bästa tips på hur du överlever denna för många ångestfyllda högtid som för tillfället i första hand verkar hylla tjocka gubbar, kött och konsumtion!”
En enkel ”överlevnadsstrategi” presenteras sedan: ”Ut med kulorna, in med … ” Ja, vad tror ni?.
Virkbeskrivning bifogas.
Hm, vad skall man nu våga säga om detta.?
Föga anade jag väl när vi på tjugonddag Knut varsamt plockade ned en massa julgranspynt ur granen att det var sprängstoff vi handskades med. Åtminstone skulle det ha varit det om vi bott i Sverige. I Svenskfinland och på Åland hänger vi ju inga julgranskulor i julgranen utan enbart bollar.
Vilken tur att de språkliga olikheterna någon gång talar till vår fördel. Glassbollar köper vi ju tack och lov också. Man kan bara tänka sig vad medlemmarna i Slöjd manifesto skulle ha att säga ifall de i kön till glasskiosken fick höra någon beställa en strut med två kulor!
Och tanken flyger tillbaka till julgranen. Måste inte hela den ståtliga granen med stjärnan i topp betraktas med en viss misstänksamhet? Kanske borde Slöjd manifesto till nästa jul rekommendera sina virkande medlemmar något mera buskartat?
